Jag ska prova att måla på en bok. ♥

Jag har smutsiga fönster. ♥

Hej! Jag har en sådan underlig känsla i magen och resten av kroppen! Jag vill fixa och mickla och mysa och måla naglarna i glittriga färger och mysa i ulliga tofflor och gå långa promenader och få frost i näsan. Kanske är det julkänslor. Kanske är det K. Jag mår bra av det och jag gillart! Imorn går jag upp tidigt. För den som ville veta.
Tack K för att du är fin och för jag får längta efter dig. ♥

Hej! Det är advent idag, första i ordningen, något som jag totalt har missat. Men kreativ och pyssligt lagd som jag är har jag alltid en lösning i tröjärmen. Jajamänna! Så här lätt svänger jag ihop en adventfika framåt småtimmen:

1.
Mät upp mjölk i en liten kastrull. Värm på och vispa i Oboy chokladdryckspulver.

2.
Öppna kakburken.

3.
Servera. Idiotsäkert! Guh. ♥

Hej! Helgen vecka fyrtioåtta. Inte bara en Bob Hund-visa. Jag spenderade min klokt. Jag är mycket nöjd.
Fredag. Vinkade av sambo på färden mot scenskolasökningar och godavännerslag. Sedan tog jag mormor under armen och ställde mig i kö. I tre jävla timmar, utomhus. Det regnade. Vi stod i kö i regn och blåst i tre timmar för att inte bli sjuka. Nummer 692, det var jag det. Nu är jag sprutad och klar. Min vänsterarm har haft en stadig fylla sedan i fredags. Ont gör den oxå. Fasansfullt. Mormor hittade en trevlig gosse i kön. Jag tyckte han va lite för ung för henne, men jag sa ingenting. Efter vaccinationen, under middagen på Christins, förklara min ömma mormoder att hon försökt tussa ihop den trevliga gossen med mig. Jaså, sa jag bara. Tänk, att efter att tillochmed ha träffat min älskade K så minns hon ändå inte att jag är upptagen. Det vill säga inte singel. Alls. Någonstans. Senare på kvällen undrade hon om jag ville att hon skulle fråga moster om jag fick följa med på nåt annandagskalas, det skulle nog gå bra, eftersom jag är själv, som mormor uttryckte det. Alltså singel, vilket jag alltså fortfarande inte är. Jag har nog faktiskt aldrig varit så ickesingel som jag är nu. Gamla dam, hon hör det hon vill höra och ser det hon vill se. Tydligen ser jag ut som en olycklig tjugutreåring, sittande högst uppe det berömda Glasberget. Som nån man måste förbarma sig över och tussa ihop. Jisses. Mamma kom till min räddning och så var den konversationen över.
Lördag. Jag vaknade hos mor och far med kallbrandssymptom i armen. Eller inte så illa kanske men ont gjorde det och hade liksom inte så mycket känsel i den så att det störde. Mor och far matade mig och skjutsa mig till Systembolaget. Och köpte ut. För första gången i mitt usla barnaliv köpte de ut. För mitt nybeställda leg har kommit på avvägar. Racksingen. Men snällt av mamma. På eftermiddagen kom min K i en bil. Vi somnade direkt. Han var Kulturbolagetbakis, jag var vaccinbakis. Vi vaknade och spisade pizza, godis och billigt bubbel framför underlig film och kakelugn. Härligaste kvällen på länge. Min K var hos mig och vi var ensamma hemma.
Söndag. Det gjorde tilloch med ont att duscha min stackars arm. Undrar hur länge den kommer vara obrukbar? Vi tog en lämnatillbakahyrfilmenpromenad och åt frukost i Ingvarssonska residenset på Pengaberget. Jag tycker om att vara där. Eftermiddagskaffe hos Lille V. Lille P ar oxå där. Vi lyssnade på Fläsksoldater och skvallrade om sommarteatern. Sedan vinkade jag av lilla kärleken med kyssar i Pingstkyrkeskyltens stämningsfulla lysrörssken. Kallt var det och jag ville gråta lite.
Söndagkväll. Värmd pizza och SATC. Snart har helgen vecka fyrtioåtta tagit slut. ♥

Hej. Det är dags att ta tag i sitt liv. Dags att försöka iallafall. Skramla fram en plan B. Så att säga. Jag har ju en utbildning, men va fan. Jag känner ingenting för den. Ingenting. Tyvärr, jag önskar jag kunde känna nånting. Jag var inte redo att plugga när jag påbörjade den. Det var för intensivt och jag hade inte kännt efter. Jag vet vad jag vill men det var inte vägen dit. Jag vet fortfarande vad jag vill. Vägen dit är underlig och oviss. Jag behöver en plan B helt enkelt. Jag är inte gjord för att vara arbetslös. Jag klättrar på väggarna. Väggar är inte gjorda för att bli klättrade på. Då hade det haft bättre fästyta. Alltså tänker jag så att det knakar. Jag kan tänka mig somligt men det är för tidigt att säga ännu. ♥

Hej! Morgonsol. Kall sol och smutsiga fönster. En oigenkänd kvinnlig artist på teve sjunger sådär kass om att bikta onani till en präst. Godmorgon Regina. Målaren gör sitt sista idag. Sambo kan flytta hem igen.
Jag bläddrar bland bloggar. Lokala sådana. Nittio procent ugörs av unga mammor som lägger tio inlägg per dag på att skriva att de inte har tid att skriva då bebisen tar upp all deras tid. Skriv inte alls då, tänker jag bryskt och känner mig i hemlighet oerhört nöjd med att inte sitta alldeles ensam med en tjuvcigg på en balkong i förorten till en småstad och spana efter sambons firmabil med babymonitorn i knät, ifall junior vaknar.
Jag är tjugutre och inte känner den minsta längtan efter att slå mig ner. Även om jag har släktingar som rynkar på näsan åt mitt kringflackande och tycker det är konstigt att jag längtar tillbaka till Storstaden, nu när jag äntligen har kommit hem igen. Hem, ja. Jag är hemma här just nu, om ett år troligtvis någon annanstans, jag har mellanlandat. Home is where I hang my hat. Giftermål och radhus på mammas gata är ingenting som lockar, aldrig någonsin. Den dagen jag skaffar barn vill jag känna att jag har nåt att lära ut, erfarenheter, grunder att stå på. Jag vill veta mina värderingar, jag vill ha sett och upplevt. Och levt. Så att jag kan säga "Mamma vet", utan att ljuga. Så är det serni. ♥

Hej! Julens höjdpunkt är en privatfest utan samvete eller like. Punkt.

♥

Hej. Jag kan inte sova. Jag oroar mig för mina käkar. En vacker dag kommer min mun inte gå att öppna alls, till nöje för somliga. Idag satte jag in bettskenan igen. Det var längesedan. Det känns i käkarna igen. Skenan har legat i träda. Torr träda. Plasten måste ligga i blöt annars krymper den. Skitmycket. Och det är därför jag inte kan sova. Jag har pressat ner mina stackars tansingar i tre nummer för små skor.
Det. Gör. FRUKTANSVÄRT. Ont. Smärta jämförbar med att bli uppskuren och få ryggraden omvriden och sedan ihophäftad med metallklammrar. Och JA, jag var där för sju år sedan. Jag kan lidande. Jesus kan stoppa sin törnekrona i röven. Sov så sött alla. Fridens. ♥

Hej. Det finns en sak som gör nästan lika ont som att förlora nån kär och det är att tacka nej till ett jobb när man verkligen behöver pengar. Jag lade precis på luren med den vi kallar Marcus. Ångest och magklump. Ledsenläpp deluxe. Och en hög andra jämförelser.
Jag behöver kaffe och bakverk. Och kärlek. Helst denna helgen om det går, vad säger du K? Kom hem till hamnen är du snäll? Nästa helg är det gille i Sovare Bengts gamla ödestuga. Då blir det inget Malme för mig. Och sedan är det jul för dig. Lov. Jag vill oxå ha lov. Jag tror jag ska ge mig själv jullov, ifall jag inte får något slags storhelgsjobb. (Hoppas!) Det kunde lätta jobbstressen litelitegrann och så vet man ju faktiskt aldrig när man får jullov igen. Och jullov är ju det bästa lov som finns, näst efter sommarlov. Idag är jag Pippi Betty Wiola Långstrump, fast utan kapitalet. ♥

Hej. Schh! Om sju minuter är det mittinatten, tassa försiktigt, väck ingen är du bussig. Höstnatt. Mitti. Jag sitter i mitt Sommarrum och lyssnar efter vindspöken och sms. I stora staden 15 mil bort är en ung man på väg med sin bror, susig av salongsöl på en tisdag. Det regnar där. Här vet jag inte.

Mina kinder är röda, jag tänker på sommaren, på allt som funnits och ska finnas. Om vad jag nyss låtit honom veta. Om vad han ska svara.

En minut över mittinatten. Jag längtar efter sommarteatern, havet och skärgårdsbåtar. Efter nästa höst, efter ett arbete på en Bodyshopbutik lämpliga 15 mil bort, efter solsidan på caféuteserveringar och efter att spela en helvetes massa teater. Att aldrig lämna scenen och att aldrig lämna honom. Att klara sig ändå. Sådant som betyder allt.

Jag är trött och kär och kräker sentimentala dumheter ur mig. Jag mår otroligt bra, fastän jag inte vet vart pengarna till nästa hyra ska komma ifrån eller om jag någonsin kommer hinna fram i kön för att bli vaccinerad. Dessutom ser jag dåligt, för kännedom. Och mina stackars bruna fina glasögon tappar säker ena ögat snart, precis som en kär gammal björn. ♥

Hej. Mitt hopp står för närvarande till söta K's ömma moder. Kanske kan jag få storhelgsjobb på Posten. Hoppas!
Och om ni förresten råkar ha en fin gammal colorerad bild på Madonnan och Jesusbarnet eller på Gustav VI Adolf inom glasochram så önskar jag mig den i julklapp. Eller mörkbruna lakan och mörkblå ylleraggsockar. Vad som nu finns närmast. ♥

Hej. Idag ringde en man till mig. Vi kallar honom Marcus. Ni förstår, jag svarade på en annons för ett tag sedan. På AMS, det gällde ett jobb. Mannen vi kallar Marcus ville träffa mig för en anställningsintervju och jag blev skuttande skrattande lycklig då min totala ekonomi är lika med de tvåhundra jag har på fickan. Woho! Betala hyran! Jag mindes inte helt vilket jobb det handlade om, jag har sökt ungefärligt hundretusentjugutvå stycken jobb på sistone. Jag vill minnas att det hade med besök och bokningar att göra och tänkte att det var ett receptiongig. Schweinbra!, sånt kan jag! Jag kollade upp annonsen på ams.se. Bra att vara påläst till intervjun liksom.
Lyckan varade i tvåtimmar och sexton minuter. "En förutsättning för att få jobbet är körkort och egen bil" Tack då. Något jobb kommer det verkligen inte bli. Jag måste ringa den vi nämner som Marcus och förklara att jag är en schmuck som läser dåligt och att jag inte kan ta jobbet för att jag verkligen inte har nåt körkort, inte ett enda! Galet jävla pinsamt och fruktansvärt illa. Håll tummen för mig, jag kommer behöva det.
Nå, jag hann vara glad en liten stund iaf. ♥

"Hej finaste. Nu har jag gratis sms igen. Jippie!"
"Jag skriver internetdagbok och funderar seriöst på att måla pelargoner på min hund. Puss"
"Tokfrans!"
"JagärhospappaikvällringditomdetärnåtJagsmsarfrånhansmobilFörstårintevar
skiljetecknenärKramarTahandomdig"
"Kom hem eller till mormor. Det finns potatissallad och mat. Puss"
"Grillfest på Klipporna kl arton ikväll om du är sugen. Kom ihåg idag är det lördag och KÖP ÖL"
"Det va DU!"
"Ja är full och så få jag komma åndä?"
"Kryp ner hos mig och in i min tröja"
"Var inte rädd min sköna. riddaren i nöden, på språng!"
"Räddaren menar jag"
♥

Sökes: Du, korpulent man med aggressionsproblem i blomman av din obestämda ålder, kompakt och plump, med ilsket rosiga griskinder och utanförrädsla, sökes för kylig vistelse i kal, imaginär gärd.
Du har stora pretantioner och saknar istortsett ambition. Du förespråkar segregering och har gravt nedsatt hörsel.

Svar sändes snarast till signaturen "Främling" ♥

Hej. Det heter ju att lida för konsten. Jag har börjat lite grann.
Tidigare idag promenerade sambo och jag till Loket för att leka teater och jobba på golvet lite. Hålla ångan uppe så att säga. Så hände det. Man kan säga att jag blev sårad i strid. Eller i oförlåtligt ograciöst framförd fridans, samtidigt skränande "Vad jag drömt om dig, lilla Elin sjuk av kondylom..!" Jag fick en speta i tån, tänkte Äsch den lilla, den kommer väl ut när den blir hungrig.
Icke! Några timmar senare på kalas hos kära extramoster K började det bulta och värka alldeles galet i foten. När jag kom hem drog jag ut en kvadratcentimeter K-märkt scenbrädgolv ur min tå. Nu blöder det varma vinbärsgeléröda bäckar ur densamma. Snyft.
Jag lider. Av konsten. Och av trampdynesår och svullen ytterdörr.
Foten suckar och är öm. Jag håller stackars tassen högt och hoppas slippa blodförgiftning och kallbrand. ♥

Hej. Detta är ett inlägg om allt jag tänkt på någorlunda länge, finurlat och krumelurat på och i huvudet läät det oförskämt tänkvärt och vitsigt, men jag är fan inte människa till att komma ihåg det.

På det stora hela tycker jag nog egentligen om att åka tåg. Fastän jag bitchar om hur jag går sönder lite var gång jag reserfrån Karlen. Bortsett från det så tycker jag det. Om tåg. Tycker jag.
Som färdmedel är det sällsammare än bil och sju resor roligare än buss. Tåg är mysigt. Särskilt om det regnar. Och särskilt om man är på väg mot något alldeles underbart. Dock aldrig spännande att fara från någon kär.
Hur om helst. Man träffar alltid så härliga människor. En gång träffa jag Alfred. Han åt vindruvor med sin mamma och spottade på golvet, sånt som uttråkade 4-åringar gör. En annan gång träffa jag en tax som ville ha eget säte och dricka ur pappmugg.

Dagenidag har gått åt till att byta lakan, frukta för livet i klädestøjlavin, vänta uppe tidigt som tusan på målarmästare Old Spice, småäta hela dagen (mask i magen ni vet) och hänga i röda medaljongmönstrade sammetssoffor så förtjusande att akvariedoften var förlåten. Jag har slagits med skrivare, vrakat bland manus och ätit varmkorv med rostlök, räksallad och halloumi i långa rader.

Hösten kryper in i fuktform vid fönstren. Kallt, kallt och kondensigt blött i luften. Grått överallt. Jag önskar mig mörkbruna lakan, sherry, hatt och nya kängor. Och kanske nya ljus och lite Alfapet.
Och Karl. Mitt hjärta. Punkt. Slut. ♥

Hej. Jag är ute efter att förfalska en tavla. Istället hamnar jag på nån jävla gratissida som försöker inbilla mig att jag får åka till Hawaii om jag svarar på femtielva menlösa frågor. Vilken slags idiot tar dom mig för? Sällan slangbellan sa jag och skaffa mig serien som tavlan finns i på olaglig väg.
Hawaii, guh! ♥

Hej. Jag har tovigt långt hår. Jag sitter högst upp i ett torn. Jag har inte varit utanför dörren på evigheter. Prinsen har precis slutat skolan och borde vara här inom tjugo minuter. Jag är lat. Kallas det så, även när man inte valt att inte kunna röra sig? Kroppen lydde inte idag, så jag lydde kroppn. Undermedveten psykosomatisk lathet kanske då. Jag vet inte vad jag talar om.
Jag skulle ju gått upp tidigt och skissat kostymer som bränner mig i huvudet. Jag vill få ut dom. Det sket sig i starten.
Jag hör livet inunder mig. Resten av kollektivet leker. Jag orkar inte riktigt, jag skulle hellre sova lite till, ta igen all sömnbrist och rytmrubbning man samlar under en föreställningsperiod. Tyvärr fungerar det inte så.
Igår gick mina finaste Mymlankängor sönder. Hål i vänster sko. Det piffar in luft när jag går. Malmö är ingen torr höststad och hålet växer. Mymlanskon rämnar millimeter för millimeter. Jag köpte skorna dyrt fast på rea när jag bodde i kollektivet mitt första år i Malmö, det är fyra år sedan.
Igår gick jag och Mymlorna och gossekollektivet på Teaterhögskolans avgångsuppsättning "Skärmarna" av Jean Genet. Jag förälskade mig i Leila och ska döpa barn till Iggy. Och så blev jag ganska rädd, men det är en annan historia.

Idag är det fredag. Och prinsen smyger på mig bakom skärmen. Datorskärmen. ♥

Svarpåkommentarfunktionen verkar ha lagt av. Till 'Publik': Tack!

Hej. Jag är så trött. Imorse vaknade jag ganska sent. Lite i nie. Kroppen lydde inte och vi låg kvar till halv elva, kroppen och jag. Jag antar att jag får passa på att känna mig helt slut medans jag kan. Jag slipper ligga och räkna ut om jag har råd att sjukskriva mig, om det är värt att lyssna till kroppen när man måste betala hyran. En av få fördelar med arbetslösheten. Man ska alltid vara positiv, det säger alltid mamma. Jag lyssnar på min mamma, fastän jag inte vet om det. Förrän i efterhand.
Idag har jag letat efter Romeo och Juliet med ljus och lykta. Jag har druckit mer kaffe än min magen tål och blivit bjuden på godaste pizzan i staden K av en utav mina teaterpappor; Mag. Vi analyserar nästa projekt. En liten turnérande sak som utspelar sig på en lägenhet i en stubbåker, ett rum utan väggar i ett grustag. En drogad konstapel dansar naken i skenet av sin fåtölj. Det är så abstrakt så jag funderade för en sekund om vi inte skiter oss i näven med det här. Jag struntar i vilket. Jag är i riskzon för att bli långtidsarbetslös, som det så fint heter. Jag har hellre roligt och lever teater istället för att ligga mossbelupen på sofflocket. Så: Se mig efter nyår i Främling (arbetsnamn) i sitt uruppförande på Teatersmedjan.
Ikväll trallade jag och kära Sambo till Lilla blå huset på Regeringsgatan. Vackraste lägenheten jag varit inne i 'i hela mitt usla barnaliv', för att citera fru A. Lindgren. Lotta och CG bjöd upp till äblakagemoffins och vaniljsaus. Vi läste Svensk-Blekingsk ordbok och lekte rösnästa brittiska sherrytanter. Fantastisk dryck by the way, bra för hjärtat, och annat man kan inbilla sig för att berättiga dyrt onsdagsdrickande. En upptäckt, i vilket fall. Tack kära Claes. Vi tittade på foton från förr, jag sneglade extra mycket på min K i Jumjumdräkt och tänkte på kärlek och att jag snart ska till Malme igen. Vi pratade om tovigt hår, om att få barn när det inte gör nåt, om I väntan på Godot och om knasiga föredettor och vips var klockan efter ett på natta.
Jag sitter uppe för nu kan jag liksom inte sova, efter sherryn och friska promenaden hem genom stilla kalla staden är jag rödnäst och förvånansvärt pigg.
Imorgon tar jag tåget till K och Malme, jag borde sova nu så att kroppen lyder imorn. En tanke håller mig kvar. Jag har insett nu att åtminstone två tre styckna läser mina krumelurer och banaliteter här. Hur tusan hitta ni hit egentligen? Det är så spännande att veta. Att få kommentarer av 'Publik' tillexempel var som att hitta liv i rymden. Shit det finns folk som läser mig därute, förutom de jag vet om redan. Typ H, L och Sambo.

Jag önskar mig en SodaStream i julklapp, om mamma har råd. Godnatt. ♥

Hej. Jag vet inte om jag orkar. Hanka mig fram. Visst har jag det bra. Men min K bor trehundra kronor bort tur och retur. Det är inte roligt att alltid behöva oroa sig. Att behöva vända på samma slant fyra gånger innan man använder den. Jag har slitit till bristningsgränsen utan lön eller ens tack. Inte ett jobb i sikte, inte utan körkort. Utan körkort inget jobb, utan jobb inga pengar, utan pengar inget körkort.
Jag vecklar ut mig på soffan och försöker andas. Det finns saker jag kan ta mig för. Frågan är väl om jag duger till. Och hur ska man veta om man duger om man aldrig någonsin får svar på frågan om. Om man gör det. Svårt att tro på nåt man aldrig hört talas om.
Bruna ljus, prinsessbakelser och hett kaffe. Världspremiär och skådespeleriturné. Höstgrytor och höstkoftor. Jag känner mig tom inför alla begär. Jag vet inte hur jag ska ta mig an. Allt. Pengar. Att något så egentligt trivialt som pengar är käppen i hjulen som är livet. Pengar och talang. Att vara utan.
Den kommer smygande, och den är punktlig. Höstdepressionen.

På Publikens fråga varför det är skönt att sluta spela Hem till Havet finns många svar. Det är en tung pjäs, det tar på en. Man engagerar sig i karaktärerna, personerna, människorna. Ödena.
Jag har spelat en roll som jag upplever inte givit mig någon större chans att helt visa vad jag går för, men det är kanske egocentriskt att ta upp, hör inte hemma just här.
Det är en härlig grupp människor som spelar Hem till Havet, om än så otroligt olika i bakgrund och vitt skild teatersyn, det frestar på stundom. Man kan inte alltid ha fantastiskt roligt.
Det gör mig också fantastiskt arg att den som fått produktionen att funka, som drivit produktionen framåt, underbaraunderbara Nina, vår regissör, står helt förbisedd i alla tack och hav av blombuketter. Det är fan skamligt. Jag skäms för andras skull, som inte har en aning, som hyllar fel folk.

Tack. Hej. ♥

Hej. Inatt dog vi nästan. Trafikolycka. Jag satt i framsätet i P's lilla röda Toyotavagn då vi prejade vildsvinet, stort och fast var det, som en ponny. Vi körde av nacken på honom. Jag skrek. Nosen på bilen var intryckt, min dörr gick inte alls att öppna. Hjärtat slutade inte att bulta förrän långt efter vi kommit hem. Senare, i duschen, grät jag lite. Såhär ett dygn i efterhand är jag fortfarande öm i magen efter säkerhetsbältet.

Jag sitter i sängen. Pillar hårnålarna ur luggen och försöker få mitt gamla Back Packer att fungera. Imorgon spelar vi sista föreställningen av Hem till Havet. Blandade känslor förstås, men det går inte att förneka att det ska bli skönt när det är över. För första gången i livet känner jag Gu så skönt att vi snart slutar spela.
Ikväll orkar jag nog inte duscha, även om det kryper och kliar i huden och jag skulle behöva ställa mig bakom draperiet och skölja bort energin så jag åtminstone får ro att sova.

Jag har börjat fundera kring K. Jag har kommit fram till saker angående K. Nu ska jag bara våga.

Ikväll har jag för första gången allvarligt använt ordet älska, som ett verb, i benämningen aktivitet. Har aldrig hänt förr. Och ja, det lät ganska corny. Jag känner mig som en tönt.

South Park. Cola. Pyjamas. Gonatt.

Hej. Jag sitter på femtevåningen i etagelägenheten på Spångatan 36 i gamla hemmet Malme Stad. Premiären och andraföreställningen avklarad med galans och nu har jag två spellediga dagar innan nittonföreställningen på onsdagen. Jag har rymt. Från stress och magkatarr och lilla staden K. Söt i lagoma doser. Droppen som fick min blommiga kopp att rinna över var när jag på premiärdagen, fyrtiofem minuter före ridå kommer till scenen för uppvärmning och får se en motarbetare stå och patinera min scenografi. MIN scenografi. Magsåret blossade och brände.
Jag myser och fiser i K's breda säng, kikar på regnet och kvällen utanför. Snart ska jag till Svävareterminalen och hämta E. Hon är moster och fin och vi ska dricka kaffe i hennes lilla gröna rum på Xantippa. K är skådespelare och måste repa till sena natta ikväll,  därför leker jag med E sålänge. Imorgonkväll är jag VIP på Lillan i Lund. K har genrep och jag får titta. Vi spelar föreställningar exaktsamma dagar och tider veckan ut men med femton mil emellan så jag hinner inte se en ordentlig föreställning.
Jag har ont i magen. Inte av rymmahemifrånångest. Inte det minsta. Jag tror det är rödkålen. P visade mig och söta fröken M nya höjder i falafelhimlen tidigare idag. Härliga tider. Mätt och tjock. Rödkålsmjuk i magen. Fint det.
När jag kommer tillbaka till Karlshamn ska jag läsa premiärrescensioner och berätta mer om världspremiären Hem till Havet.
Fridens. ♥