Torsdag
Skumbananer är underskattat.
Dagens tur till mataffären gick ut på en sak, och en sak enbart: handla städmutor till migsjälv. Min lägenhet ser ut som G's ungkarlslya och jag kan inte för allt smör i Småland uppbåda någonsomhelst karaktär eller diciplin att rengöra helvetet. Pistolen mot tinningen är min stundande Hedvigfria avkopplings- och upptakthelgsweekend i mitt fädernes hem. Palla ha en sunkig hög med disk och dammtussar, gläfsande, rännande runt fötterna som välkomnar en hem om den sena, mörka, fuktiga måndagsnatten! I helvete heller. Mutor är det enda språk min korrupta latmanskropp förstår. Ett glas rödvin till disken, jordgubbsjos, grillchips och skumbananer. "Om jag diskar allt i hon kan jag öppna chipspåsen."
Och det funkar faktiskt. Disken torkar i stället, badrummet luktar Grumme, spisen är vit. Larsson, ditt lättlurade våp. Mattan lämnar fortfarande vita luddtussar, men det är inget att göra åt. Inget som går att städa bort.
Spindlarna flyttar in. Det är äckligt.
Det var så mycket jag skulle gjort idag. Jag är för sömnig för att laga mat till imorn, färga ögonbrynen och fransarna, packa reseryggsäcken eller klippa naglarna. Jag väntar på rapport ifrån Therese och Mikals "Jag har sagt 'Fuck you' till mitt skitjobb och du är söt och musiken duger"-träff. Väntas lämnas om tre kvart. Det är assent. Jag vet inte ens vilket program jag ser på TV. Synen går i kors. Men eftersom jag helt saknar karaktär och disciplin så går jag inte och lägger mig i tid. Vilket var för två timmar sedan.
Sa precis godnatt till G. Han bjöd mig på Mor Courage nästa lördag. Samma dag ska jag vara på Lilla teatern till ca 18. Åh, nej! Måste jag gå tidigare därifrån för att hinna hem i tid till pjäsen? Grymma öde! Tack G. ♥
Nästanambivalens och motivationsimpotens
Jag ensam gjorde en sjuhelvetes scenografipresentation på Lilla Teatern igår. Jag är således en sjuhelvetes skådespelerska. Jag lyckades smälla i fjorton personer att jag är värsta skickliga scenografen som har koll på allt och vet vad hon snackar om. Dom gick på det och älskade det. Suckers :)
Jag känner att jag ensam sitter på gränsen och dinglar med benen. Det är inte roligt längre. Ingen glädje finns i det jag gör. Min motivation är impotent, finns inget i hela världen som kan få upp den. Den är död. Mördad. Hur ska man hålla glöden uppe när man bara möts av mothugg och bitska elaka kommentarer och får långfingrar slängda i ansiktet så fort man stör. Anger management någon? Charmkurs?
Jag är en person som nog är ganska lätt att sitta bekvämt på, jag förvånas själv över hur mycket skit jag faktiskt tar. Bägaren är snart full. Jag blir ledsen av att få skit för att hon är på dåligt humör, för att jag råkar säga nåt hon inte vill höra, för att hon helt enkelt bara är oförskämd, bortskämd och barnslig. Och stundtals helt och totalt saknar vanlig jävla mänsklig hyfs. Jag säger ifrån, står på mig när jag kokar över, men till vilken nytta? Känner mig inte det minsta respekterad.
Jag längtar efter helgen. Idyllen förvandlas till ultraidyll när man sitter i dess slaskiga vattenskadade motsats och fryser. Jag har bestämt att jag far på fredag kväll. Och stannar troligen till måndag. Tågtiderna om söndagkvällarna är inte dom hetaste. Jag behöver komma bort. Längtan efter våren och sommaren är det som driver mig just nu, det som håller mig borta från total ambivalens. Jag skulle så gärna lägga mig ner och bara skita i allt, vänta in försommaren då jag får flytta. Men man måste genomgå Skärselden innan man får inträda i Paradiset. Det är ensamt i Skärselden. Ensamt och ledsamt. Jag behöver värme, närhet, omsorg, innerlighet. Jag vissnar snart.
Huvudet värker igen. Hjärntumor? Allt är bättre än Floydproduktion. ♥
Vilja-n: vill/ville/velat; viljor -na
Jag vill tillbringa en sommar i trädgårdarna eller snickeriet på undersköna Capellagården, jag vill bo på landet i stan. Jag vill vara anonym men inte osynlig, inte känd men erkänd. Jag vill bli med bokstav och skaffa kärleksmage. Jag vill ha kattor och paddor och odjur. Jag vill fara till resten av världen eller bo i bil för en sommar. Jag vill ha en riktigt julgran, kanske tillochmed odla dom, och ranunkler och persilja och ädelbjörk i långa rader. Jag vill färdas fram och tillbaka i tiden. Jag vill kunna ta ett beslut.
Det är så mycket jag ville göra och kunna och bli; skådespelerska, eller någon form av hantverkare; dekorsnickare, perukmakare, dockmakare, attributör, tapetserare, dekormålare...Kanske bli "Eftr.Larssons Trädgårdar" i Sonekulla? Tusen och åter tusen. Tusenkonstnär, det är ett bra ord.
Jag skulle vilja bli mor, det i sig är ett nog så svårt hantverk. Många barn i ett fritt hem att leva och leka och älska i. Med pelargoner, liv och ateljéer, musik och färger och kåldolmar i brunsås och allt som är vackert. Jag och min bokstav och våra små skiljetecken. Högst troligt att det blir många; tvåtre styckna och så ytterligare en på sladd. Ganska troligt iallafall. Jag har börjat samla på namn.
Vill vill jag, och vill är jag. Vilse. 3 års studier och nu tänker jag om. Igen. Jisses. Hjälp mig, säg åt mig vart jag ska gå, vad jag ska göra. Kan man göra allt, eller kanske inte välja nåt utav det? Ta en helt annan väg som inte funnits förut? Om jag byter nu känns de senaste tre åren slösade. Jag besitter nu kunskap, handlag och känsla som isåfall aldrig kommer utvecklas till vad det kunde bli. Bortkastat. Tid och pengar. Å andra sidan. Om jag har chans att byta väg nu, om jag duger, om jag faktiskt har talang. Är DET då bortkastat om jag inte ens försöker? Jag och mitt förbannade samvete. Om jag inte varit så rädd att misslyckas, att göra dom besvikna, att vara dom till last, inte duga och inte räcka till. Dom har ju bara mig. Skuld. Jag hade blivit en fantastisk judinna.
Stieg Larssons Flickan som lekte med elden i lurarna. Sov sött.♥
What a lovely day to fall in love
Flytten närmar sig. För fort men inte fort nog? Jag vill flytta, men inte härifrån? Malmö är min stad och våren ligger alldeles om knuten, det känner jag. Våren och staden. Jag kommer komma tillbaka hit och leva. På våren hör jag hemma här. Om sommaren hör jag hemma i Karlshamn. Våren, solen, flytten, kärleken, slitet.
Jag vill skura hela nya lägenheten doftande av grönsåpa, öppna alla fönster och släppa in försommarluften tidigt på förmiddagen. Kånka upp alla möbler för vår smala ljusblå trätrapp, in i solskensrummet. Efter det, kaffe vid köksfönstret, tunna gardiner lekande i blåsten till tonerna av enkel, naiv, småbitter och ärlig musik om kärlek och trumpeter. Musik som får en att vilja sitta i fönstret med ett glas billigt rödvin och en mentolcigarrett. Det är sånt jag gillar; Bille the Vision, Raymond och Maria, Oren Lavie, Miss Li, Oasis, mina barndomsvänner Beatles, Cornelis, Nationalteatern och Östblocket, mina drottningar Monika Z, Ulla Billquist, Edith Piaf, Gio Petré och Zara Leander. Puss älsklingar.
Och puss dialekter! Jag skulle önska att jag vore bättre på att identifiera en dialekt. Ovanför Småland är jag i princip värdelös. Människors härkomst intresserar mig. Inte härkomst som i blåblodig Abel Adelspade, utan som i syster- och brodersamhälle och ortskultur. Vad som format dom och hur dom kan komma att forma mig indirekt. Allt har en egoistisk knorr, jag vet. Var det Freud som menade att människans handlingar styrs av hennes egoistiska fåfänga och basala sexuella drifter? Kanske kan jag hålla med om att fåfängan är grund till mycket. Man ser alltid till sko sig själv på något vis. Psyktiskt som fysiskt. Åtminstone jag. Och det har inget att göra med att jag är ensambarn. Min småsamhällessocialistiska uppväxt formade mig till att vara snäll och rättvis mot alla och vägra att bli sutten på. "Regina, man får inte slå pojkar, det är inte rättvist för dom är mycket svagare än flickor! Man får bara slåss om det va dom som började!", Men hur man än gör så gagnar det en själv. Finns det nåt som är helt osjälviskt? Om man hjälper någon sämre lottad än en själv med pengar man egentligen hade behövt själv - må det bara vara slantar - så går man hem med en varm duktigkänsla i magen. Alltså vann jag på det, jag har inga busslantar men jag är en god människa så det gör inget. Ämnet känns outtömlig, Jag vet fan inte.
Jisses, hur blev jag sån här? Sofflocksfilosofisk? I blame my father. Jag balanserar mig med en hink ytlighet. Emmas Värld på femman. ♥
Suddenly Regina ran into the phone booth, tore off her clothes and became The Grumme Grönsåpa Girl! Slängkappa och allt!
Volym
Faela Band frälste på Volym. Kristianstadsgatan. En lycklig kaskad av balkan-latin-ska och festlig ompa-ompa. Ingen J. I baren hittade vi dock flera klasskamrater till mig; Dan, Elin, Malin och Emma. Dansadansadansa! Och en öl. Jag skulle inte köpa. Men jag kunde inte låta bli. Det är så himmelens sällan jag är ute. Jag skramlade bland tior och mynt. En Heineken. Fyrtiofem. Grön och kall. Finemang! Men jag kommer inte ha råd med bussen imorn.
Jag är så jävla trött. På väg hem. Jag till Karslkronaplan (Kristianstadsgatan-Karlskronaplan är två eller tre kvarter; förbi Bagdad livs och huset med tvättstugan utåt gatan, där det alltid doftar varmt och mjukt av sköljmedel, runt hörnet på Arken i Folkets park, vidare höger vid Banjo Café...) och Emeli vidare till Femmans hållplats vid Sankt Knut.
I det rosa huset på Sölvesborgsgatan 4 bor ett grusögdt litet lyckligt flickebarn, redo att tvätta av sig skönheten och krypa i säng. Bokstavsdrömmar, kom linda in mig i bomullsmjuk sömn.
Till Therese: Vi får prata mer om vad som kanske uppdagats ikväll ;) Sådant hör inte hemma här. Inte än iallafall. Sov sött ♥
Flickorna på TV3
Övervikt verkar ha slagit till ordentligt mot västvärlden som en epidemi. På Moses tid var det gräshoppor och paddor, på medeltiden var det svartråttor och digerdöd, numera kör vi med kärnvapen och fetma. Lite billigare, lite sämre.
Jag förstår det inte. Alls. Varför tittar jag ens på TV3's dokumentärer? Men det är väl med dom som med trafikolyckor; man kan inte låta bli att titta.
God sömn kom ut av detta, barnsligt enkelt. Bokstavdrömmar likaså. Ny bokstav dock. Skumt det där...
Och så har min kusin Sofi gjort en liten Harry Larsson. With a little help from her friend. Jag gillar! Koolaste katten i stan. ♥
Trettiosex
Jag sover så dåligt. Uppbrott föder underliga mönster. Hjälplöshet och hopplöshetskänslor som kryper ner mellan lakanen hos en så fort man släcker lampan. Alla vet att monstren bara finns när man är ensam i mörkret, att dom kryper fram när man ska sova. Instinktivt tar man vägen runt det hemska, ruskiga, läskiga. Låter bli att sova, sitter uppe tills man däckar framför teven och vaknar sömnbristbakis med domuskassar under ögonen och ser ut och mår som sju svåra år.
Missförstå mig rätt; Lilla M har för länge sedan slutat spöka. Sovångesten går på ren rutin. Jag har tröttnat på sömnbristen och huvudvärken som kommer till som ett brev på posten. Det är fan inte hållbart längre. Tjuren vid hornen! Tydliga sängrutiner, sovmask, öronproppar, bettskena och ny bok på kassettband.
Inatt ska här jävlarihavet sovas! Och drömma ljuva bokstavsdrömmar...
Under natten går Oren Lavie på nedladdning. Ljuva stämma! ♥
Malmösemla
Tänk så tiden går. Det är redan vinter igen. Igår var det vår, idag vitt och yrsnö. Malmö med varsamt siktad florsocker på. Som en semla. En Malmösemla.
Semla... Jag åt två i helgen. Jag vill äta två till.
Idag episk huvudvärk. Jag har diskat en massa, men inte allt. Varmvattnet för det att tjuta high pitch i de gamla kopparrören. Misär i kombination med min huvudvärk. Husligheten lades på is. Is lades även i cola. Jag lades på soffan. Värktablett lades i mig. Katten på råttan, löken på laxen. Hoppas det börjar verka snartsnart. Jag hade aldrig sett mig själv som en migränflicka. Som man kan bedra sig.
RAW, pizza, läkemedel. ♥
Vårtecken
Första vårtecknet: två femkronorsspindlar doing the naughty bit i taket ovanför min säng! Gah! Hädanefter sover jag beväpnad.
Vart tog vintern vägen? Nåja, inte gråta över spilld mjölk. Våren är ju ändå bäst!
Våren, solen, flytten, kärleken, slitet.
Beck på 4:an. Beck, äggochgurksmörgåsar och stickning. Och det obligatoriska filmtittarcolan.
Till Therese:
- Farmor, pappa är på TeVe! ♥
Band of Joy
Halva karlshamnsmalmö var där, och nästan alla mina bokstäver; G, fina K och bubblaren J. Härliga tider! ♥
Tillsammans
Idag är det ett år sedan Stora M och jag var VI. Tiden går.
Igår var jag på fölsekalas. Hos Ida. Jag unnade mig notalgisk finöl och klädde mig i min blå skjortklänning och kalasbyxorna från Noa noa. Först duscha och lukta gott och på med ansiktet. Chatta med Povel och G, trilla Eeze mot huvudvärken och vila en snutt.
Vilade alldeles för länge, hann inte äta, stressade till falafelhålet, stressade till fel buss, stressade till rätt buss, kom fram, åkte klaustrofobihiss. Trevlig kväll alltsomallt.
Idag är dagen pigg och nyter, staden vackrare än på länge. Fönstret öppet; kallt och doftar fruktstånd och kala träd i friskluft. Vamos a besarnos. Alla hjärtans dag. Fattas bara en tonårsförälskelse, semla och rött Ecologica i dricksglas. Åh vad jag längtar efter det, efter sommaren i huset med den blå dörren, efter Lindmark och Larsson flyttar in, efter Oasis på gitarr, "varma mjuka och sammanklibbade, för livet är ju en enda stor gröt".
Åh, vad jag älskar Tillsammans! Jag ska inreda mitt kök lika mullemysigt och gammalpraktiskt, döpa mina barn till Måne och odla krasse i vardagsrumsfönstret, fira Francos dödsdag och leka Stenmark i trappan! Kom igen nudå kisset!
Idag har Hanna lärt mig att det finns en skola i Danmark som heter Bögballe Friskola. Mycket ska man höra! :) Live from Japan.
Kanske blir det Band of Joy på Bodoni ikväll. ♥
Jag önskar jag hade råd att vara I-landsbarn
Vägen hem på TV4.
Det går att få fast smörgåsar på väggen, men då får man kasta hårt. ♥
Stora planer för min färs
Idag kom det, beskedet. Välkommen på upptaktsmöte inför sommarteater 09!
Lägenhet och teaterupptakt. Äntligen kommer vi någonstans!
Staden har gjort mig otålig och rastlös. Staden har gjort mig otålig och irriterad. Jag skriker åt trafiken när jag inte blir framsläppt på övergångsställen, jag blir upprörd och frustrerad över att hamna bakom människor som rörs sig för långsamt för resten av folkströmmen och jag tycker det är stört lång tid att vänta i fyra minuter på att nästa buss ska gå. Undrar hur lång tid det kommer ta mig att acklimatiseras till Karlshamns småstadssävlighet?
Folk snackar om Östersjöfestivalen som högljutt, folktrångt och intensivt. För mig är det lördag förmiddag på Gågatan, eller fredag natt på Möllan-Folkets park.
Äntligen kommer vi någonstans. Mina fingrar är stumma och brända av hetlim och pappfiber. Idéerna tar form. Styrbjörn ser potential, Johny är lika taggad som vi. Det kan bli ett bra ex joob.
Slutar sent idag, för första gången stannar vi tills vi slutfört dagens jobb. Mitt initiativ. Slutar sent, tar bussen till Coop. Slutar sent, tar bussen till Coop, går hem i ljussatta magiska Folkets park, hem och lagar mat. Quornfärs med tacokrydda, lök, zucchini, tomat, paprika, nachochips och keso. Keso är underskattat. Likaså Kitkat. Likaså tacokryddad quornfärs. Svinigt gott och förnyelsebart; idag nachofärs, imorn med en burk vitabönor i tomatsås: chili sin carne. Eller kanske lite morot, potatis och buljong: höstsoppa! Oslagbart. Jag har stora planer för min färs.
G, Tom Waits och Jaques Brel på msn. ♥
Välkommen hem
Idag var det visning. Pappa var där, mamma också. Vilka pärlor! Dom ringde mig mitt i handledningen på operaateljéerna. Vi fick den! Vinkelgatan 24, Karlshamn, Sverige, Jorden, rymden! Jubel!!
1 april är det världspremiär för Larsson och Lindmark flyttar in!
Visslar på Saltkråkanvinjetten ♥
Migränmåndag
Åh, vad det växer i krukorna! Åh vad huvudet värker, åh, så gärna jag vill ha min och Tess lägenhet och åh, vilken konstnär John Currin är! ♥
Igår var det lördag, idag är det söndag
Igår var det lördag.
Tolvnollnoll: Det verkade också vara övergångsställets dag. Hela PRO verkade vara ute och fira. Det tog tjugi minuter från Folkets park till Centralen. Rekordlångsamt. Möte med produktionsänglarna: Hedvig, Pomme och Ida. Vi är på samma spår. Tur det. Annars hade jag gått och gråtit i hemmets stökiga vrå.
Fjortontretti: Jag och Ida tog benen till Indiska. Jag köpte inte massa ljus som det var meningen. Jag köpte underskön blåochgrön skjorta och tights istället. Sen hade jag inte råd med ljus. Inga underkläder idag heller, fastän det är det jag behöver mest. Min storlek fanns inte att uppbringa någonstans. Affärerna stängde. Vaniljlatte på en lördag. Det var inte igår.
Artonfemton: Kvällen gick i rött och guld; korv och mos och hemkokta lingon. Torkade jordgubbar, cashews och Guld Marie. Ingen helgmiddag precis. Min lördag gjorde mig litet besviken. Tråkig mat, tråkig TV, dunkig grannfest igen. Spenderade kvällen med Therese och G på msn. Massa mysigt, men vardag.
Idag är det söndag.
När jag vred upp persiennerna var dagen pigg och solstrilar värmde mina kinder. Åh, vad jag längtade då! Våren, solen, flytten, kärleken, slitet. Jag vill så gärna bo på Vinkelgatan 24! Hjälp vad jag vill att det ska ordna sig!
Dagen är inte pigg längre, den har ont i huvudet och tryck över bihålorna. Den är grå och rastlös men har ingen lust att något göra. Den borde städa och diska men vill inte.
Stickning, Den ofrivillige golfaren, grapefrukt, tända ljus och cola. Jag ska betala filmerna jag köpte billigt, bra och begagnat från bokbörsen.se. Jag önskar de ville komma på posten imorn!
Mina plantor växer och växer. De är min sång och min glädje just nu. De växer och är så duktiga så! Jisses, klockan redan över två. Den enda nytta jag gjort är att vika gårdagens tvätt. Ingen lust att något göra, borde, men vill inte. Vad jag vill är att ha ett jobb, ett besked, ett något att flytta till, ett litet något att pyssla om. Undrar när man får höra från Städcentralen. Undrar hur mycket en undulat kostar. Undrar hur långt det är till våren... Våren, solen, flytten, kärleken, slitet. ♥
Sömnlösas hämnd
[Fyra dagar till visningen. Jag vill bo på Vinkelgatan 24.]
Omkring tretrettio imorse slutade grannelefanterna trumpeta (sjunga) och klampa runt (dansa). Det var omtänksamt av dom. Då fick jag sova tre och en halv timme. Tre och en halv timme innan hämnden sattes i verket. Klockan nollsjunollnoll. Då började min tvättid. Tvättiden i tvättstugan. Tvättstugan alldeles under elefanternas lägenhet. Stora tvättmaskinen gnisslar. Torktummlaren dundrar och torkskåpet smäller i plåten när den blir varm. Underbart! Jag är djävulsk! Djävulsk och nöjd. Och litelite sömnig.
Jag borde ha bråttom. Om en timme sak jag fara på skolan. Brunchmöte med regi, scenografi och kostym till Änglasyn. Jag och Hedvig har legat hästlängder före i arbetet hittills, och ändå har vi knappt gjort något vettigt. Om jag fick önska blev detta mötet vårt genombrott som ger oss vad vi behöver för att sätta en idé att utveckla och engagera dekorsnickarna i. Men jag förväntar mig inga underverk.
-Vi ska ses på plats klockan tolv, jag kan möta dig kvart i. -Kvart i eller kvart över? -Tja, vi ska ju vara där klockan tolv, så... Jisses...
Jag borde duscha, äta nåt litet för att överleva fram till tolv, klä mig, stöka undan lite... Jag börjar med duschen. Känns logiskt.
Mina små plantor har börjat gro! ♥
Hitta hem
Torsdag, del 1: Leka "ringa till potentiell hyresvärd"
Jag sa: "Hej jag heter Regina. Jag och min Tess vill hyra en utav de tre lägenheterna ni lagt ut på blocket. Vilken tror du passar bäst, vilken ligger lugnast till för två konstnärliga, skötsamma unga kvinnor? Jag bor i Malmö, men min mamma går på visningen i mitt ställe! Ring mig på min mobil närsomhelst."
Hon hörde: "Hej, jag heter Singoalla, och jag, bara jag helt själv, vill hyra lägenheten på Ågatan ni annonserat ut på blocket.se. Bara den på Ågatan mittemellan Ölhallen och Harrys, absolut ingen utav de andra lägenheterna. Jag bor i Malmö så jag och mamma kommer om en halvtimme och kollar. Ring mig på helt fel nummer."
Jisses, kan man lyssna mindre? Pappa blev arg. Han ringde dit själv. Nu har vi visning på en stor 2:a i två plan på Vinkelgatan 24.
Torsdag, del 2: Leka "ännu en pinsamt fruktlös skoldag"
Förmiddagen passerade utan att nånting hände. Sedan lunch. Sedan var Hedvig borta. På möte sa hon. Och nyckeln till vårt materialskåp tog hon med sig. Det måste hända nåt snart, nåt annat. Det måste fan bli bra det här. Just nu är det inget jag kan stå för. En jävla massa ursäkter. Just nu är det bara bull.
Nu går jag tamefan hem, tänkte jag och så gick jag. Hem till Kallentoft och stickning. Hem till soffan och vila. Jag är så trött. Egentligen tvättdag idag. Jag somnade, och så var den tvättdagen borta.
Torsdag, del 3: Leka "you tube:a med G"
Räkfrossa, Stockholm Live, Kvarteret Skatan, Big Comedy. Precis vad en trött Larsson fröken behöver på en torsdag. Pust. Nu ska jag fylla min mörka våning med bistra Kallentoftska ord igen. Mord och snö och död i mitt knarriga hem. Täcket upp till näsan! ♥
Jag är kär i Benjamin
Magvärken ger inte med sig alls. Det gör mig ledsen.
Precis som för två månader sedan, föraningen om att något skulle hända satt som grava kramper i mage och rygg. Sitta, ligga, stå var omöjligt (observera vardagsverben, inte teaterövningen). Då var det föraningen om att mitt vi skulle återgå till att vara bara jag. Nu vet jag inte vad det kan bero på. Jag har bara mig. Inget är på väg utför. Jag mår bra. I övrigt. Någon gång måste det sluta göra ont. Allting har en ände, men korven har två.
Benjamin på YouTube. Kanonkul! ♥
F som i Fredrik
Nyss berättade jag för F om drömmen.
"Dina drömmar har koll, jag håller på att ta ur dreadsen nu. Jag ska klippa håret kort" Galet!
Gröna fingrar
Det finns en skönhet och stillhet i det som gör mig varm och lugn. Jag trivs med jorden och livet. Jord under naglarna. Ibland vill jag strunta i allt här, storstaden och kreativtitetshetsen, och gå trädgårdsåret på Capellagården istället. Ta över farfars trädgård och vara min egen. Kanske frilansa lite också. Vem vet? Vilken onödig mängd sittmöjligheter! Gudars! Det finns så mycket att välja på. Ibland skulle det inte göra något alls om nån valde åt mig. Bara lite grann, nån gång ibland. Avlastning.
Magvärken går inte över. Ljudbok och stickning, det är det enda som hjälper. Bara lyssna och göra, inte tänka eller reflektera. Midvinterblod av Mons Kallentoft. Nya boken. Nya döden och skräcken.
Jag lyssnade färdigt på Sömmardöden i natt. Satan va rädd jag var där jag låg i min binge med täcket upp till näsan, med en lugn mansröst som fyllde lägenheten med ord om bråd död, blodfloderoch klorinskrubbade oskulder. Jisses! Jag lyssnade efter varenda litet ljud som min lägenhet gör, och allt som hände ute i trapphuset, livrädd att ansiktslösa Elisabet Folkedotter skulle knacka på och vifta med kaninklohalsband och det blå Ingenting! Heja Kallentoft! ♥
Värk och väckelse
Sen for jag hem och somnade. Täcke i soffa är underskattat. Här sover jag nog inatt. Jag och Mons Kallentoft och vinterns sista månad under mitt randiga täcke i min randiga soffa.
Suck och håhåjaja. G har gjort mig uppmärksam. Väckt mig. Jag längtar så innerligt till Sommarteatern, mer än till något projekt eller arbete denna våren. Just nu känns det mer attraktivt än något smink- eller scenografijobb i sikte. Jag vill repa och lära och ta ut mig alldeles och spela teater och vara lycklig! Så sa jag till G. Då sa han till mig;
G: Larsson, du kan ha ställt dig på fel sida scenen.
R: Ja, jag kan ha ställt mig fel sida scenen.
G: Ställ dig rätt då.
R: Hur då ställ dig rätt?
G: Sök TH, din dummer! Jag tror du kan!
Tja, du G. Vi får se. ♥
