Hej. Idag är det Karl. Jag har firat far med sms; Far är rar. Grattis på Karldagen. Puss. Farfar fick en tanke, där han ligger på sal utan telifon på fjärran sjukhus.
Käraste K firas med snuspaket och pepparchips. Alla tiders. Vi ritar mycket. Hänger i säng. Tar det lugnt. Sneglar på dammråttor och Seinfeld. Min älskling har röda tofflor och vaxade mustascher. Jag har fjärilsspänne och för tajta jeans. Och är galet kissnödig. Snart ska vi sova.
Kyss R. ♥

Hej! Idag har varit en sån dag igen. Då jag legat mest i sängen. Trött. Lam. Således blev det ingen städning. Inte heller matinköp. Eller annat jag igår sköt upp till morgondagen. Men på jobbet var jag. Ett tag. Och kopplade på telefonrösten. Inte hjälper det. Inte mycket hjälper. För tillfället. Folk är inte mottagliga längre. Bara bestämda. Trevliga. Men bestämda. Och så dessa listor som ska ha rätt nummer till rätt person på rätt adress. Inte det lättaste. Men roligare. Så har jag det på jobbet. För kännedom.
Annars har det spelats en del Bo & Billie idag. Också för kännedom. ♥

Det är onsdag, det snöar och jag når inte fram. Jag önskar jag visste.
♥

Hej! Ibland undrar jag om jag är sådär förnuftig. Som jag får höra att jag är. Jordnära, jovisst, kan jag väl vara. Fast jag vet inte. Om jag har nån lust att vara förnuftig. Känns lite torrt och ljuget. Känner mig nästan anklagad. Du som är så förnuftig. Så sa klassmamman på högstadiet när jag påvippen ickegodkändes i hemkunskap och idrott och hellre ville spela teater. Och så säger mostrar och andra som inte förstår. Att jag hellre är passionerad.

Fy, så pretentiöst och konstnärligt missförstått! Jag slutar. Skriva innan det blir värre. Sov sött. ♥

Det är konstigt. Vad man vänjer sig. Vid så mycket. Jag har vant mig vid att vara själv om kvällarna. Sambo är sällan hemma då. Och jag har vant mig. Till den gräns att jag börjat trivas. Med tystnaden och teven. Kallas det flexibilitet? Äsch. Men lite mysigt är det. Med mina serier och mörkret. Fast det ligger. Kanske i min natur. Ensambarn och så. Oh. Well. ♥

Hej! Idag känns allt lite mindre tungt och jag har börjat peppa på missomarfester allaredan. Jag snöar in på teman och havet; Bellmans epistlar, ungdom och dekadens. Mousserande, klädkodade flerlagerskjolar och kanske en och annan kråskravatt och trekantshatt. Sjuttonhundra goes tvåtusental.
I annat fall Evert Taube, buteljöl, kaffegök, stråhattar, klippor, matroser och dans på bryggan.
I vilket fall: havet, picknick, vänner.
Annan pepp är lördag. Lediga dagen, filmpremiär och K. Jag är tusan så nyfiken på filmen!

I övrigt snöar jag in på Noa-kläder och hundvalpar. Och inredningsbloggar. Jag längtar väl till livet bortom kullarna, där jag är nötkärnefrisk, ekonomin är dräglig, jag har en lägenhet att bo i längre än ett år i stöten och kan träffa K när helst det passar. Och kanske. Kanske skaffar jag en liten luden. Ett litet djur åt Pelle.
För jag saknar fortfarande lilla Bimbonosen, det ska erkännas. ♥

Hejsan. Jag lapar nudlar och känner tröttheten. Den eviga tröttheten.
Jag gör ingenting. Annat än sover. Och går till jobbet. I dimma. Det finns ingen ork. Inte någonstans i hela kroppen. Motivationslösheten. Varför kliva upp när man ändå inte orkar göra något av dagen.
Jag vill inte vara sjuk mer. Jag orkar inte. I huvudet stiltje. Och värken. Och mattheten.
Jag vet inte hur mycket piller och medicin jag har konsumerat.
Någon undrade: Tar det verkligen sådan förbannad tid att bli frisk?
Svar: Ja, tydligen.
Nu har jag dock tappat tålamodet. Det är otroligt frustrerande. Att inte känna igen sig. Att bara ligga. Sinnet vill men får inget svar. Jag vill sparkas och slåss. Och ibland kommer tårarna som smälter insidan och hela ansiktet och jag måste gå iväg en stund.
Mest vill jag bara vara ensam. Ifred. Fast det återkommande temat är ju ändå det. Att jag längtar efter K.
I övrigt är jag trött på telefoner. Kyss. ♥

Hejsan! Om arragemangskalendrar: Filmpremiär lördag trettionde. På Lokstallarna. I Karlshamn firar Teatersmedjan ett av många små tjugoårsjubileum. Klockan 1800 till jag är inte helt säker. Änglar vid vägens kant är det som visas, Vera Teaterns kortfilm från 2009. Hallå där, kom och se!
Om tulipaner: Jag älskar och vill ha. Mängder. Floder, hav. Så fort lönen trillat in ska jag köpa. Present till mig själv. Ekologiska humörhöjare i bukett. Det var det. Om tulipaner. ♥

Hej. Jag plöjer SATC och känner plötsliga sug. Efter cheesecake. Jordgubbar, färska kalla. Vita converse. Peelingpuff, i duschen. Shorts. Regn och sommarkvällar. Efter att inreda, en lägenhet. Färger, vindar och dräglig ekonomi. Solbrända ben. Varma, krispa pommes stripes från valfritt hak. Smörgåstårta med krämig fyllning och högar av rökt lax och räkor. Grillad kyckling. Grillad kyckling?! Efter en roll, Rollen, sommaren. Efter kärleken och tulpaner. Efter Smarties och K. I synnerhet K. Ett sug efter det som fattas. Just nu och som inte går att riktigt sätta fingret på. Det är lättare med cheesecake. Men det är tomt utan. Det. Och jag saknar. Det, och dig.
Ibland önskar jag. Faktiskt att jag kunde röka. Ibland känns det som om det hade lindrat. Som att somligt hade varit lättare att bota. Eller döva. ♥

Hej. Idag är det söndag i Reginakroppen, den är inte sig lik. Reginakroppen är suddig och svag. Den är tung som våt sand. Den sover inte längre och huvudet. Och nyckelbenet värker ohjälpligt. Jag är så trött så trött. Så trött. Och saknar K. Ohjälpligt.
Ikväll lapar jag i mig söta facebooksamtal med K, rea-julmust och överdoserar. Mina favoritserier. SATC och HIMYM. Jag övar mig på att ligga på vänstersidan. Det känns fortfarande. Obehagligt.
Imorgon ska jag ringa ett samtal. För att tacka. Nej till något jag verkligen hade. Uppskattat och behövt nu. När kroppen är trött och inte vill. Jag blev erbjuden att representera Teatersmedjan i Stockholm. Riksteaterns final av Ny Text! Det är det där med ekonomin. Jag har inte råd att ta ledigt. Det suger. Att leva på minimum.

Hej. Kort karriär för rosa Kungen. Lovar att det kommer tillbaka. När jag orkat matcha headern. ♥

Och det är som vanligt inte det rosa på bilden som har skrivit bloggen.

Utvärdering, kolon.
Hej, hej. Nu har jag haft rosa blogg i en sisådär tjuge timmar. Inte utan resultat. Statistiken har bara - wait for it - sjunkit. Med fyra pers.
Hur lång tid ska man vänta på sitt genombrott liksom? Åtti procent på blogg's mest-lästa-sida är rosa bloggar. Jag tänkte att detta skulle vara tricket. Ska jag behöva blondera mig?
Äsch. ♥

Hejhej! Det heter ju en semla om da'n håller doktorn på sta'n. (JO, det heter det). Det har jag och sambo tagit fastlag på. Vi har tryckt semmelbulle både idag och igår. Och gott är det. Vi kommer troligen bli. Både tjocka och mosiga. Bring it. Jag har redan charmat K. Jag behöver inte nödvändigtvis vara smal längre. ♥

Heja Nour! Oj, vad jag tokskrattar åt Nour El-Refai! Bitterfittan gör gör mig till Fnitterfi(tt)a. Puss! ♥

Hej. Nu har jag oxå en rosa. Blogg. Lika bra. Det var dax liksom. Verkar vara det som säljer här i (blogg)världen. Snart kommer statistiken stiga. Publiksiffrorna kommer skena. Vilken sekund som helst nu. Om ni håller andan. Så håller jag i hatten. Så länge. Kyss. ♥

Hejsan! Jag har kli på armarna. Apelsinkli. Jag köpte en hel påse. Apelsiner. Och åt och. Nu kliar det. Hoppfalleralla. Jag har inte kliat citrusfrukt sedan någon gång i min barndoms glada dagar. Det var före BSB och converse. Lekis kanske.
Jo. Lekis. Tovade mjukdjur, batik och apelsinkli. Och Hanna. Starkaste lekisminnena.
Annars snöar jag in på Helena Bergström, tomat och mozzarellasmörgåsar med Herbes de Provence och pussar. Fjäderlätta, magpirrande pussar som bäst fås av nästippar i nackenbakomörat. Varför är du i Malmö?
Ibland önskar jag mig en kanin. "Ett litet djur åt Pelle." ♥

Hej! Jag sitter med en påse nötter och drömmer om Billethevision&thedancerssommar. Med tunna, vita gardiner, öppna fönster och svala golv. Grummegrönsåpadoft och varmvindar. Stjärtrullar och myror på julklappsfilten nere på gårdsplätten och kallkall cola med lime. Och kanske vodka. Ibland. Kom till mig.
Jag peppar för Främling, älskling och semmelkoma inom en snarsnart framtid. En uppsats. Ångestspekar mig i nacken som kaninklor tagna ur Sommardöden som jag måstemåste läsa nu. Kommer aldrig. Våga. Till sommaren.
Pablo Diablo KOM! Med rosévin on the rocks och One more full length record before I go. I sommarnatten. Saltstänkt kärleksvåg och
Och Ödets Makt som börjar. Om alldeles för lång tid. Om rollerna är satta. Ge oss. Det är bara. Elakt att dra ut på det. ♥

Hej! Min käraste hittar man bland annat. Här. Pretty Boys in Dirty Clothing.
Kanske. Gästar jag nån gång. Med fiol eller stämma. Vem vet.
I övrigt längtar jag till våren. Kyss! ♥

Sagor & Swing och Gösta Berlings Saga. Billie the Vision and the Dancers. Levandejulgransljushållare. Kotteformad gammal glödlampa. Gefle Blå Vinranka, koppar och fat. Solrosfrön. Stelton textilbrödkorg, svart. Mörkbruna lakan. Äggkoppar i röd sjuttiotalsplast. Muminmuggar, Muminmamman, Snorkfröken, Kärlek. Könsneutrala barnkläder. Manusböcker. Rödklövermönstrat. Saftiga textiler.
Är sånt som inspirerar. Kanske är det dags att gå på loppis.

Jag skulle gjort det. Jag gick till läkaren. Jag skyndade till Apoteket. Jag rusade till tåget. Jag var här. I tid. Jag ville. Såjävlagärna.
Jag erkänner mig besegrad. Mot min vilja.
Viljan är stark men köttet svagt.
Skelettet gör ont, jag brinner inifrån och det kommer blod. Jag hyser stark avsky gentemot min kropp. Som hindra. Och förstör. För jag tror sant och ärligt att jag haft en chans. Om jag bara orkat gå. Till Scenskolan idag.
Det känns svårt. Det kommer göra ont ett bra tag. Framöver. ♥

Jag kan inte hjälpa. Att jag känner mig bitter. Att jag blir ledsen. Och inte orkar.
En dag kvar. Och jag känner mig slagen. På mållinjen.
Jag antar att allt fortfarande kan hända. Vända. Men jag är våldsamt skeptisk. Till att jag står där. Imorgon klockan åttatrettio. Våldsamt skeptisk.
♥

Jag ser på teveserien Unga Mödrar. Det är inte längre främmande. Det där med att låta något växa. Inuti.
Inte än. På länge. Ska gudarna veta. Men det känns inte längre. Uteslutet. Eller onaturligt.
Men kanske först en katt. Kanske en hund. Nåt annat. Så länge.
Först ska jag göra en massa saker. Som att vänta. På att växa upp.
Som att läsa ut Sommardöden. Ja, en Kallentoft. Som alltid. Och läskigt är det!
Som allt annat nuförtiden. ♥

Hej! Ibland kan jag se det framför mig. känna dofterna av yrvaket daggvått gräs. Se hur himlen ljusnar i väntan på att solen ska stiga. Svärmare och knott. Strandråg. Måsungar. Vindar och salt. Kontraster, silhuetter av lyckliga nakenbadare. Tröttfrusen kropp mot fortfarande varma klipphällar.
De västblekingska sommarnätterna är anledning i sig att besöka Karlshamn i juli. Bortsett från sommarteatern då.
Vågar du. Ta båten hit och ut och. Försätta dig i. Ödets Makt?
Reklamreklam. Kram ♥

Hej. Kanske lika bra att inse. Jag har min kropp emot mig. Det blir antagligt inte bättre. Inte före. Torsdag. Och sedan. Ett år kvar till nästa gång.
Nederlag. Antagligt. Känns nedrigt.
Klumpen i magen växer. Ska erkännas.
Suckarnas dal. Vilar jag i.
♥

Hej. Eftersom jag nu är sjuk. Jag önskar att jag kunde vara sådär mysigt sjuk. Som när man var liten. Täcket i soffan, alldeles förstor pyjamas, avslagen cola och druvsocker, negerbollar, sagor, progg och jazz på skivspelaren och senare på eftermiddagen när pappa kom hem, Kullamannen och Åsa Nisse och Äppelkriget på video. Somna i pappas knä med en halv rostmacka och glittrande pärlsocker kvar på tallriken.
Jag ville vara så vacker som Monica Z och som Marianne i Kullamannen. ♥

Om Döden:
Nu dog mobilen. I örat på dig. Oförlåtligt ouppfostrat. Men jag finns. På andra ställen, sök mig där eller ring imorn. :-P. Pussar, fler än du kan räkna. ♥

Hej. Fastän jag mår pyton slår mitt hjärta ut i blom. Finaste K kan göra. Vissnaste sjukdomskropp till en sprittande vårdag. Hade jag vågat röra mig så hade jag spritt utav bara fanken. Men jag vågar inte. Kanske. Bajsar jag på mig då. ♥

Brigitte Bardot har ingenting med det här att göra.

Min kropp har gett upp. Den bara ligger här. Den gör ingenting och den vill ingenting. Den är sönder. Och den förstör. Allt.
Allt.
Och torsdag. Jag vet inte. Det är långt till Malmö. Känns längre än nägonsin.
Att multipel sjukdom. Ska göra det så mycket längre. Till Malmö.
Jag kommer ångra det. Men just nu går det bara inte. Den vill ingenting. Viljelös.
Jag vill. Slippa. Må kass. Skit. Och dåligt.
Efter torsdag kommer. Ångest. Ångesten som varar förbi påska. Ända till nästa höst.
Nu ska jag låsa in mig, till sommarn slår ut. Och kanske skaffa hund. ♥

Jag känner mig så suddig. I kanterna liksom. Och mitt i. Så tunn som flor. Och kan gå sönder när som. Helst. Det gör lite ont i mig och det känns som att jag inte riktigt syns.
Jag tror jag har lite feber. Och jag vågor inte äta något. Ifall det är fel sak. Ifall det är det där som får mig att vilja vara ut och in så att det svarta som krälar inuti kan skakas av som metmaskar som släpps fria ur en plåtburk. Ett minne från min första militanta djurrättsaktion. Det var nere vid bryggan. Och jag var åtta. Ungefär.
Jag har feber nu. Helt klart. Yrar antagligen. ♥

Jag saknar K. Big Time. Vi träffades. Igår. Som senast och det känns som. År. ♥

Hej.
Jag mår fantastiskt dåligt. Jag har varit dålig ett tag. Det började med brutet nyckelben. Sedan fick jag feber. Fyrtio grader. I två dagar. På det följer seg förkylning. Nu är jag kass igen. Tänkte det var laktosintolerans men nu vetefan. Om det inte är en magåkomma. Nyckelbenet fortfarande inte läkt. Jag orkar inte vara sjuk mer. Det kostar pengar att vara sjuk. Idag fick jag vara hemma från jobbet. Eller fick och fick. Om jag säger så här, man sätter sig inte på en halvtimmes bussfärd med mullrande mage. För allas skull. Jag är så otroligt trött. På min kropp. Som vägrar. Fungera. Fortfarande torsdagsångest. Jag vet inte hur det blir med torsdagen. Kanske blir jag frisk. Kanske får jag malaria. Struma kanske. I vilket fall har jag tagit semester. I vilket fall finns alltid. K.
Kærlighet. ♥

Hej.
Jag ser samma Sex and the Cityavsnitt för andra gången idag, tredje gången den här veckan.
Jag har torsdagsångest på en söndag.
Jobbet går sådär och jag trivs väl. halvt okej. Jag klarar. Mig.
Jag är hungrig. Tror jag. Eller så är det laktos.
Jag har inte berättat om nyår än. För er. Dig. Hur många ni nu är.
Nyckel. Benet. Gör. Ont. Ondare.
Photoshop dummar sig och jag längtar efter en spelndid teatervår. Kom och se, kom och se.
K är rent strålande. Kom och vakna hos mig, lilla katt!
Godnatt. ♥

Hej! På min pappas födelsedag började det göra ont. I nyckelbenet. Det vänstra. Bara lite. Sedan ondare och ondare för var dag. Jag överlevde julen. Med näppe. Jag gick till doktor Fors och blev klämd på så att tårarna rann.  "En generös spricka mitt på, och en stukning i broskleden vid bröstbenet", sa Fors. "Hoppla", sa jag, och "Fan va ont det gör". Nu sitter jag här med knät fullt av Alvedoner och Morfiner. Bipacksedlarna är tjocka noveller med ajabajafingrar och ickerekomendationer. Det får bli kvällens läsning innan jag däckar av all värkmedicin. ♥

God jul små marsipangrisar! Jag skulle klivit upp med K i ottan, så var det bestämt. Vi skulle farit till Nytorpet. Lyssnat till trumpetpsalmer och hört den vitklädde profeten E tala om hur J träffade Johannes Döparen och efter det sku vi alla följt hans exempel som fromma lamm. Bastu och julöl på julaftons morgon. Men icket! Jag har pillrat mig i armen eller nyckelbenet på nåt jävla vänster och nu ligger jag här och tar mig inte upp ur sängen. God jävla jul Regina.
Idag ska jag till Morfar och Annie. Sen till mamma. Sen till K.
Palla blogga på julafton. Ät knäck. Vi ses ♥

Hej. Idag fyller pappa år.
Jag har adresserat, fyllt och klistrat femtusen kuvert. För kännedom. Jag har lika många papercuts. Less är ordet, sa Bull.
Vi har firat pappa idag. K, mamma och jag. Massor av mat och ett paket som pappa köpt till sig själv och som han fick låtsas vara överraskad över när vi gav honom den.
Vi har byggt gran idag. I det Larssonska hemmet huggs intet gran. Den byggs av 70-tals platskomponenter. Sedan kläs den. Av mig och K. Pappa ville hellre leka med sitt paket och mamma hängde en kula för syn skull. Mysigt har vi i Svängsta. Imorn klär vi riktig gran på Pengaberget och det är särdeles mysigt det med.
En del ser fram emot och drömmer om när dom får barn, hus eller blir gift. Jag drömmer om en egenlägenhet med egen gran. ♥

Hej! Göteborg var fantastiskt. Allt var fantastiskt. Vi for upp i buss, fina K och jag, mina byxor var trånga, jag blar full, föreställningen var storslagen, vita hästar, makabra sandhögar och en fyrametersstol. Nödvändigtvis inte i den ordningen, men för att nämna något. Publiken var lång och överraskande och jag skulle ljuga om jag påstod mig ha förstått nåt. Någon var bög och det kan ha handlat om Jesus och en regisssör. Ann Petrén är en underbar skådespelerska. Det vågade jag inte säga till henne.
För vi var där. Efteråt, på efteråtfesten. På sista föreställningen var vi där. Jag och K, med E och M och alla fina teatermänniskor. Och Ann Petrén. Men jag vågade. Inte. Säga. Hur bra jag tycker att hon är. Fastän hon såg helt vanligt snäll ut och med rödvinsrosor på kinderna.
Vi åt tapassmörgåsbord och drack champagne. Gitarrer och Simon Norton. Sedan gick vi till publikbaren, när vaktmästaren sa åt oss att det var dags. Någon bjöd på vin. Någon mådde mindre bra. Någon föreslog en elevfest på Scenskolan. Vi gick dit. Jag återsåg Virre von Schirre och fick mer än jag kundeta mig an. Någon föreslog en efterfest hos en Ylva och vi tog oss dit. Vi kan ha gått. Vi kan ha åkt kollektivt, jag minns inte så noga och det har ingen betydelse. Dräggfest var iallafall ordet sa Bull. Jag var trött och somnade nästan med K, sittande på en pall. I köket. Någon spydde på min halsduk. Sedan for vi hem i bil. Jag somnade på flera ställen innan M kunde lägga mig ner på soffan. Jag sov på uppfarten, jag sov i hallen på toadörren. Undrar om man kan sova precis vart som helst?
Jag sov och sov och vaknade inte ordentligt förrän någongång under promenaden genom frostiga slottsparken. vi åt rekordsnabb brunch på Egg & Milk och rusade sedan per vagn till Nils Ericson och tog fyratimmarsbussen hem igen.
Jag tycker om att fara med buss i K's sällskap. Han säger inte så mycket. Sover mest. Ändå trevligt.
När vi kom till Lund trodde jag vi kommit på fel buss och kanske hamnat i Oslo eller dyl. Det låg en vit ljuddämpare över låglandskapet. Snö, snö, snö. Det är snö i Malme. Nu kan julen komma. Tihi. ♥