Om Fröken Jansson och framtiden
Heja Herr Holmberg!
Fröken Jansson är sekreterare åt privatdetektiv Ture Sventon. Hon förestår kontoret på Drottninggatan i Stockholm. Hon är oerhört kompetent, ser alltid till att ha en temla och nybryggt kaffe till hands, både för Herr Sventon och de besökare som kommer till kontoret. Hon är också känd för att virka fina grytlappar till sin syster på Kungsholmen, på de lediga stunder hon aldrig har. En gång fick fröken Jansson en julklapp av Herr Sventon. Det var en bok med titeln "Hur man blir en perfekt sekreterare". Hon blev lite stött då, Fröken Jansson, ända till Herr Sventon förklarade att boken skulle vara som ett minne av gamla tider.
I långfilmen Ture Sventon, privatdetektiv från 1972 spelades hon av Eva Henning och i teves julkalender 1989 spelades fröken Jansson av Lena Nyman.
Och 2011 då? Vi får väl se.
Om sånt man kan heta, vol 6
Kanske kan denna bli den sista. Bara knappa veckan kvar liksom, men. Man vet aldrig.
Njut för satan. Och tack alla människor för att ni heter fint.
Louise Baltgren. Åsa Segerblod. Catharina Nejman. Porsche Koskela. Edith Fräsch. Mauricio Pastor. Besmi Legend Feth. Adam Willig. Lover Undfors. Sax Karlsson. Rik Mus. Malte von Kobyl. Phang Kah Ka. Rekan Bilbo. Isak Thailand. Hasan Away (Frånvarande). Olive Grek. River Reiver. Carl-Valdeman Stalin. Tindra-Tiara Bruse. Adam Lübeck-Tysk. Bruce-Milton Olsson. Alexandra Sepi. Moa Loa. Linnea Barf. Sofia Dofs Kas. Mikael Silver Ex Kivi. Olof Tumnus. Stefan Bränd. Johanna Flinta. Hampus Finnig. Emma Gren-Viig. Nils Bussig. Ola Lillebjörn. Michelle Pfeiffer. Jimmy Hjälte. André Gata. Jessica Clegg. Gulah Jan. Joakim Laggar. Phingpong Arne. Johan Bast. Hamza Skansen. Bok-Unn Svensson. Sonny Guran. Marcus Glader. Dragoslav Antik. Davis Selleri. Kristina Panna. Jan-Erik Tyk. Tommy Sil. Malin Bomb-Pettersson. Jonathan Kramas. Mumin Agapoor. Joke Tran. Flis Lusenn. Inger Bond. Knutas Färdigh. Sisten "Blixten" Storm. Kajanus Nilsson. Isak Christiansen-Rump. Fredrik Fransk. Jimmy Jönsegård. Lillebil Kivioja. Pilip Wallin. Eva Mellangård. Anni Frank. Olof Förspännare. Heeman Milovic. Wiliam Gylfen. Madelein O. Trogen. Lina Smålänning. Pukko Lundbergh. Manne Mönster.
Njut för satan. Och tack alla människor för att ni heter fint.
Louise Baltgren. Åsa Segerblod. Catharina Nejman. Porsche Koskela. Edith Fräsch. Mauricio Pastor. Besmi Legend Feth. Adam Willig. Lover Undfors. Sax Karlsson. Rik Mus. Malte von Kobyl. Phang Kah Ka. Rekan Bilbo. Isak Thailand. Hasan Away (Frånvarande). Olive Grek. River Reiver. Carl-Valdeman Stalin. Tindra-Tiara Bruse. Adam Lübeck-Tysk. Bruce-Milton Olsson. Alexandra Sepi. Moa Loa. Linnea Barf. Sofia Dofs Kas. Mikael Silver Ex Kivi. Olof Tumnus. Stefan Bränd. Johanna Flinta. Hampus Finnig. Emma Gren-Viig. Nils Bussig. Ola Lillebjörn. Michelle Pfeiffer. Jimmy Hjälte. André Gata. Jessica Clegg. Gulah Jan. Joakim Laggar. Phingpong Arne. Johan Bast. Hamza Skansen. Bok-Unn Svensson. Sonny Guran. Marcus Glader. Dragoslav Antik. Davis Selleri. Kristina Panna. Jan-Erik Tyk. Tommy Sil. Malin Bomb-Pettersson. Jonathan Kramas. Mumin Agapoor. Joke Tran. Flis Lusenn. Inger Bond. Knutas Färdigh. Sisten "Blixten" Storm. Kajanus Nilsson. Isak Christiansen-Rump. Fredrik Fransk. Jimmy Jönsegård. Lillebil Kivioja. Pilip Wallin. Eva Mellangård. Anni Frank. Olof Förspännare. Heeman Milovic. Wiliam Gylfen. Madelein O. Trogen. Lina Smålänning. Pukko Lundbergh. Manne Mönster.
Om Jesus och färghandeln
Idag var jag nära tårarna. När ska precis allt sluta gå mig emot? Jag sliter mitt hår. Det är så mycket. Och alla bara ändrar sig. Jag är bra på att planera. Men det är ju skitsamma. När det man behöver veta. Och alla beslut som inte är mina. När man får veta allt sånt i sista minuten. Jag kommer sitta i skiten. Minns ingen att jag inte har hela dygn att tillgå?
Jag har lagt mina skissblock och inspirationsmappar i en låda. Jag har vinkat av min vision. Jag vill inte se. Det scenografiska konceptet är ganska mördat. Ty. I tisdags byggde vi om scenografin. Och färgsättningen. Turkos mja... Och kostymen blir inte heller. Inte som jag ville. Kläder görs liksom inte i mina skådespelares storlekar. Och färghandeln med rabattavtal. Har flyttat ur stan dit ens bussar knappast går. Tack för den. (Det var ungefär här jag grät.) Imorn ska jag börja måla. Ungefär en vecka senare än planerat.
Ja, jag gnäller och suckar. Men det var inte det här jag skrev på. Jag räcker inte till. Jag förväntas göra underverk helt utan resurser. Typ förvandla vatten till vin. Jag är Jesus.
Men såhär är det, lilla ensamblen. Inte ens Jesus kan hjälpa dig. Jag jobbar redan heltid ser du.
Jag känner av magkatarren. Vad går gränsen mellan magkatarr och magsår? Jesus blev utbränd. Han blev det. Försäkringskassan är Gud. Gud hämtade hem honom tillslut. Sjukpenningshimlen.
Vet inte säkert om jag är på väg dit än. Men om. Då kanske mamma skjutsar mig. För hon är snällast i världen.
Jag känner av magkatarren. Vad går gränsen mellan magkatarr och magsår? Jesus blev utbränd. Han blev det. Försäkringskassan är Gud. Gud hämtade hem honom tillslut. Sjukpenningshimlen.
Vet inte säkert om jag är på väg dit än. Men om. Då kanske mamma skjutsar mig. För hon är snällast i världen.
Om kvartsamtal
Om den artificiella
Jag har en lampa precis övanför min plats på jobbet. (Nu är det bara en vecka och en dag kvar.) Jag brukar aldrig ha den tänd. Drar kontakten ur väggen. När Cathrine gått hem. Idag är den på. Och det känns lite som i ett terrarium. Vittvitt och varmt. Som artifiellt dagsljus. Och lite som solairum. Undrar om jag blir solbränd. Lika bra att terrarielampan får gå på. Hela natten. Ifall att.
Och när vi talar om lampor. Och lite om natten. En liden hvid kanin. Skulle man ha.
Och när vi talar om lampor. Och lite om natten. En liden hvid kanin. Skulle man ha.
Om att inte riktigt kunna andas
Det är mycket som går att räkna ner till. Tills det tar slut. Somligt skönt och somligt katastrofalt. Sorgligt. Och något kniper mig i bröstet när jag tänker på det. Så hårt att det nästan inte går att andas. Det svider som brandrök bakom ögonen och jag hittar på att det kanske finns en liten chans. Bara för att lura mig att må lite bättre.
Det blir en lång kväll.
Det blir en lång kväll.
Om att längta hem
Jag vill hem. Rast på jobbet och dinglar mest med benen. En fotpall vore inte helt fel till höga kontorsstolen. Hjärtat vill hem. Mammahjärtat som verkar finnas ändå. Vill hem till kisseflickorna och vila och klappa bort snuva och öronont. (Vad i hela friden gör jag när dom flyttar?)
Om en och en halv vecka är det slut. Jobbet och det jobbiga på samma gång. (Någon kommer få stanna 2 veckor till. Antagligen inte jag. Det känns synd.) Och jag tröttfryser om ryggen och drömmer om vad jag ska göra med all ledig tid och med bonusslanten. Som egentligen inte var medräknad och därför kanske tillochmed kan bli nåt skojsigt av.
Vi får la se. Tretimmarochtrettiominuter kvar. Sen cyklar jag hem till lånehjärtanen. Och imorn. Ska jag fan få sova lite.
Om en och en halv vecka är det slut. Jobbet och det jobbiga på samma gång. (Någon kommer få stanna 2 veckor till. Antagligen inte jag. Det känns synd.) Och jag tröttfryser om ryggen och drömmer om vad jag ska göra med all ledig tid och med bonusslanten. Som egentligen inte var medräknad och därför kanske tillochmed kan bli nåt skojsigt av.
Vi får la se. Tretimmarochtrettiominuter kvar. Sen cyklar jag hem till lånehjärtanen. Och imorn. Ska jag fan få sova lite.
Om ett omvänt dödsbesked
Barbarella är cool. Det är inte Björn.
Glöm inte bort att du är värdelös. Labbet spelar en låt med de orden i refrängen. Jag trodde Björn Rosenström (?) var död. Karriärmässigt alltså. Slut som artist. Jag trodde Sverige växt ifrån hans juvenila snuskmusik. Typ i mellanstadieåldern. Det var iallafall då jag sist hörde av honom. Tolv åriga Larsson på disco i matsalen, och jag minns att jag tänkte. Att det var konstigt att han kunde vara så gammal och ändå inte begripa ett skit om flickor.
Tydligen lever Björn Rosenströms musik. På CD. Som någon inne på labb äger. Och väljer att spela för oss alla klockan tjugonollett en tisdagkväll. Hur högt som helst.
Ska man. Jag menar är det oartigt om man inte säger tack? För jag vll inte det.
Om sånt man kan heta, vol 5
1969. Badmode. Godisigt.
Tja. Behövs det nån vidare presentation.Tror inte det. Sånt här blir jag glad av. Finafina namn.
Julius C. Lagercrans. Frodo Resare. Bilen Ward. Bruce Li Kwan. Baron James. Rampung Lejon.Benjamin Gej. Jon Puls. Alicia Fasen. Ellen McCheesey. Sabina Långben. Maicol Ifvrig. Nils Skum. Björnar Skogh. Conny Stift. Johanna Bräda. Tilda Borta. Malte Kiss. Blessing Kraft. Afina Akter. Ibrahim Svensk. Sander Bird Bear. Tung Lian. Ida Svin. Kruse Ängeby. Filippa Piper. Maskot Jones. Kasper Sjöman. Vera Säker. Annika Bussqvist. Björn Mani. Mirca Andersson.
Om tuggtobak
För det är så mitt hår luktar. Tuggtobak. Och jag ingen aning varför. Varför märker man aldrig sånt här innan man far på jobbet? Äckligt.
Om ett mord
I fredags dog två personer. Mitt i maten. Förgiftning. Det var förstås meningen att de skulle dö. Annars hade vi ju inte suttit där och ätit. Det hade ju liksom inte vart nån sport annars. Vi åt och åt för det var då mycket mera mat än mord och köttmaten såg godare ut än kaninmaten. Tyvärr, men som vanligt antar jag.
Undrar om moderna kockar är lite rädda för vegetarianer? Det verkar då alltid som de står handfallna och smått överrumplade när man kliver in på restaurang. Som om de stod rådlösa och inte visste hur man tillagar grönsakskost som inte smakar bajs. Till slut ger jag upp och kan tänka mig nån liten fiskstjärt om det inte finns nåt annat. Och då pustar dom ut. Och stryker svetten ur pannan.
Maskeradmordet på Ortholmen alltså. Mord mitt i maten. Tja, det är ett bra koncept. Och underhållande teater. För lite teater, för mycket mat. Och för högt pris. Annars så. Vi var där för att se på våra vänner. Om inte hade vi nog inte gått. Ganska fin historia och en del skådisar värmde magen med positiva överaskningar. Och jag hade visst rätt mördare, jag var helt enkelt smartare. Ett steg före regissören. Konstnären gissade också rätt mördare. Även om vi inte gissade samma...
Nåja. En fin kväll med fina människor. Tack så mycket, Konstnärsmamman och Konstnärspappan.
Med undantag för sepefulla firmakalaset vid bordet framför, med tillhörande överbarnslig gubbe som väl fick för lite uppmärksamhet och kände sig nödtvungen att göra sig lustig över allt som pågick på scen.
Och jag blev såklart ännu mer sugen på ett eget mysterium. Det som funnits i bakhuvudet i säkert fem år.
Undrar om moderna kockar är lite rädda för vegetarianer? Det verkar då alltid som de står handfallna och smått överrumplade när man kliver in på restaurang. Som om de stod rådlösa och inte visste hur man tillagar grönsakskost som inte smakar bajs. Till slut ger jag upp och kan tänka mig nån liten fiskstjärt om det inte finns nåt annat. Och då pustar dom ut. Och stryker svetten ur pannan.
Maskeradmordet på Ortholmen alltså. Mord mitt i maten. Tja, det är ett bra koncept. Och underhållande teater. För lite teater, för mycket mat. Och för högt pris. Annars så. Vi var där för att se på våra vänner. Om inte hade vi nog inte gått. Ganska fin historia och en del skådisar värmde magen med positiva överaskningar. Och jag hade visst rätt mördare, jag var helt enkelt smartare. Ett steg före regissören. Konstnären gissade också rätt mördare. Även om vi inte gissade samma...
Nåja. En fin kväll med fina människor. Tack så mycket, Konstnärsmamman och Konstnärspappan.
Med undantag för sepefulla firmakalaset vid bordet framför, med tillhörande överbarnslig gubbe som väl fick för lite uppmärksamhet och kände sig nödtvungen att göra sig lustig över allt som pågick på scen.
Och jag blev såklart ännu mer sugen på ett eget mysterium. Det som funnits i bakhuvudet i säkert fem år.
Om en dag i juni
Tjorven, det är jag det. Fast jag heter egentligen Maria. Men mamma säger att jag ser ut som Tjorven.
Jag älskar inte Tjorven, det ska erkännas. Inte Stina heller. Pelle gick mer än an. Han var ju söt och fick inte ha djur, precis som jag. Teddy och Freddy och Malin, jojagtackar jag! Så sommarljuv och strawberryblonde vill jag också få lov att vara.
Och skulle jag beskriva hur jag hade det som liten. Skulle jag svara. Kärlek, spagetti och Saltkråkan. Jag tror jag tittade på det jämt. Och jag älskade det. Känslan alltså. Att ha det bästa av landet och stan samtidigt. Det ska jag föra vidare. Om jag kan.
Också kan jag inte för mitt liv tro att jag sku vara så kär i sextiotalet om det inte vore för Saltkråkan (och Kullamannen och Kråkguldet). Så Tack! är väl på sin plats att säg.
Idag är jag sjuk förresten. Jag har firat helgen med att kräkas, frysa fastän det är eld i kakelugnen och somna på soffan när det passar som minst. Tur att jag inte har så mycket att göra. Eller - hur var det nu?
Om framförhållning
Sitter på en lunch och funderar. Blir så rätt ofta. Att jag funderar på jul. Det är ju skitmysigt med jul. Verkligen. Och så kan man önskar sig nåt som skulle vara trevligt att veckla fram ur ett rött paket med snöflingesnören. Och jag tänker på IKEA, julskyltning, Det stora julbaket och gran. Riktig gran samt sådant att hänga i. Men mest på vad man kan önska sig. Som det giriga ensambarn jag är, tänker ni nu.
Helst av allt ville jag nog ha en spräcklig liten kisse. Ungefär lik flickorna vi har nu. För dom är ju liksom inte våra på riktigt. Vi är bara fosterföräldrar som tar hand om och. Snart kommer deras riktiga pappa hem igen.
Så jag funderar på vad. Och det är nog fan en kisse jag vill ska komma ur ett rött paket med snöflingesnören. Det kan jag önska allaredannu. En julklapp till mig från vem som. Jag har inte blivit helt galet tokig, eller ens lite. Jag har bara prislös framförhållning.
Nu ska jag gå och skölja munnen noga, ty kaffet smakar fimp.
Om röster i radio
Typisk förövare.
På jobbet kan jag lyssna på radio på min konferenstelefon. Förvånande (och hajteck!) som fasen.
Jag lyckades ratta in en ringsågnällervi-station och. Hör (och häpnar). En bekant röst?
Jo, eller vänta? Kan det? Nej, nej det kan inte? Jo! Jojojo! Det ÄR DET!
Tonfall, betoning och det där lilla micronasala knarret. Ack så välkänd och. Ja, himmel.
Han ringer från bilen. Sträckan mellan Kristianstad och Örkelljunga. Och. Klagar på de ryttare som låter sina hästar skita vid landsvägkanten. Och han har sagt till flera gånger men får inget gehör. Det fortsätter bajsas utmed landsvägen och det är så man blir mörkrädd. Det är inte lätt. Det låter han oss veta. Skådespelarkollegan från förritin. Som man nästan för det mesta älskar att hata. Ungefär så.
Det förvånar mig att jag blir förvånad över att han ringer in och klagar? För hästbajs. Är väl ändå helt naturliga produkter. Och tarmrörlser och naturliga produkter låg väl varmt om hjärtat. Vad jag minns.
Och idag har jag höstack och hästsvans. Så lägligt.
Om Nina
Fasen! Vad vacker hon är i rävkragskappa! Och i allt annat med för den delen. Nina Persson för Hope.
Om
Det snöar lovikavantar i Västerbotten. Imorn är det fredag. Mitt hår luktar frisör och fint. Jag fyndar för småören på Tradera (skynda dig, Posten!).
Med undantag för att halsen är trång, att ögonen svider och att allting smakar snuva, så är det mycket som är bra idag.
Vi ska på utflykt efter jobbet idag, Konstnären och jag. Sedan ska jag sova (SOVA! I sängen med Mimmi och teven på i bakgrunden). Och sedan, efter obestämt antal timmar panikviktig vila. Så gräver jag ner mig i Teatergarderoben. För hundraartonde gången denna månaden.
Om vackert
Bildgooglat.
Jag hade trivts bra 1967.
Om sånt man kan heta, vol 4
Vouge 1960. Wünderbar.
Dags igen. Fina påhittiga namn kommer aldrig sluta glädja!
Sander Bång. Djonny Griff. Simon Hallå. Agathon Bard. Mikaela Lactos. Philip Orädd. Bara Jah. Sandra Damgren. Fisken Henriksson. Sy Savann. Mathias Hoefacker. Nille Gram. Arie Lindmark. Jon Simma. Tony Eiffel. Max Gothare. Gert Stake. Simon Mes. Ulla-Maija Knopp. Felix Kassman. Monsen Isberg. Duva Hvit. Max von Sydow. Alexander Lucas. Electra Abbot. Isaac Rönka. Tutankamon Khalil. Phenicien Ndokuoa. Hanna Kämpe-Gladh. Lego Wallin. Ponny Stridh. Ajusteja Raditke. Mesk Azzani. Asad Lava. Josefina Gås. Göte Borg. Axel Suup. Victor Spindel. Oliver Pajo Post.
Om mormor bland annat
Vackra Catherine Deneuve.
Förkylningsblåsor och lite för salta popcorn. Min mormor (världsbäst!) fyller år idag och jag har ännu inte sagt grattis. Fast ringt har jag. Samtidigt som alla andra gissar jag. Upptaget, upptaget, inget svar. Och nu. Kvarti tio känns liksom lite sent. Och jag känner mig lite rutten. Men imorn så.
Och så kämpar jag med annat. Det som aldrig tar slut känns det. Någon sa Talangfull men omotiverad. Och jo, det stämmer nog in på mig i detta fallet.
Och så är jag trött för jämnan. Ögonen faller ihop på ljusan dag. Jo, jag vet. Jag sover för lite. Och blir febrig av det.
Och får jag be Stockholm vara så vänliga att inte ringa upp mer ty det börjar bli tröttsamt.
Om byxor
Detta är min melodi. Inte fasen hade det suttit illa med ett par. Att lufsa runt i hemma och sen. Gå på jobbet eller stadens gator. Och inte en jäkel kan se. Att det är mysigaste joggingbyxerna du har på dig.
Gillar i kubik! Tusan så stiliga!
Om kontorsförmiddagen
Melissa, Tobias och jag. Flickorna på skolfotobyråkontoret.
Hej hej från jobbet. Vilda disskussioner pågår. Inte jag. Lägger mig inte i idag. Huvudet är för blixtkänsligt. De andra två som sitter där jag. Sitter. Dom skojar och disskuterar mera. Låtsas som det inte märks. Att de blir litelite upprörda. Och jag fnissar med och tycker det är fint. Att man får tycka alldeles som man vill på skolfotobyråkontoret.
Om gruset i ögat
Ögat skaver och nosen rinner. Jag spår en dunderförkylning i framtiden (om tre veckor). För det blir liksom alltid så.
Huvudet verkar vara på övergående (vitpeppar, svartpeppar) och helgen förflöt väl någorlunda lugnt. Inga större blessyrer men. Inte tusan har jag vilat. Känns som man kan glömma. Vila blir liksom aldrig av.
Och. Igår kom exsambo på spontan-pop-in-semester och rörde om i söndagsplaneringen. Pizza blev det. Och extrem huvudvärk på det. Och filmen som jag peppat hela veckan för. Jo, se den sov jag bort med en katt på magen.
Och så klippte jag håret på Konstnären. Han ställer ut förresten. På Lokstallet. Så komkom.
Och på fredag tänkte jag gå på mord.
Om persilja, del deux
Jag skrev visst såhär. Bara härom dagen. Ovan finns bilderna jag syftade till. Jag gillart med alla gamla möbler som sällskapar pigga färger.
En tavla önskar jag mig. Utöver de hundratrettiosju Konstnären har här hemma och utöver den jag köpte för tjugo på Kupan (tillsammans med mysigaste ollen från Peru, via Köpenhamn). En klassisk tavla, en gråtande pojke eller en Singoalla, zigenarflickan.
Så mycket man önskar sig i ny lägenhet. (Vi har redan bott här en månad, underbart! Fastän det känns som man aldrig är hemma). Ny säng och julstämning är väl annars nummer ett. Just nu iallafalla.
Om kändisar
Huvudhjälm och ljuskänslighetsglas. Migrän-chic!
Nu förstår jag. Äntligen förstår jag kändisarna. De där riktigt kända kändisarna som går med solglasögon inomhus jämt och sant. Fy vilka liv dom måste ha. Vilka smärtor!
För jag gör likadant idag. Solbriller på för att kunna se teve. Annars sover jag mest. Orkar liksom inget annat.
Migrän tror jag visst det kallas.
Jag hör precis allt och dagsljus är för ljust. Och allt som skulle bli gjort ligger i träda. Inte ens duschen blev riktigt av. Vattnet kändes som stenskott mot arma huvudet. Bättre lycka nästa gång.
Idol på lågtlågt ljud, ballerinakex och bara ena katten hemma. Fostermoderhjärtat blir lite oroligt. Men hon klarar sig ju.
Alltså, episk huvudvärk. Inget jobb idag. Jag var liksom inte sugen på lysrörsljus och tryckpressbuller. Och imorn. Hoppas jag vid gud, vad det nu är, att huvudet är friskt. För dit jag ska tror jag inte jag har nån förståelse att hämta.
Om två vill-ha
Det här kan jag tänka mig att önska mig i julklapp. få bara så där helst innan jul. Nu vet alla.
Om frosseri
Oja. Jojo. Jag är en nörd i ordets sannaste bemärkelse. Jodå.
Dräkthistoria. Om huru man sig klätt. På och av sig. Genom historien. Amen. Det är min melodi det se.
I november. (Här är jag en krass realist och menar att jag. Med största sannolikhet. Är arbetslös.) Vill jag ägna mig åt supernördigt frosseri. Jag vill plöja hundra böcker om dräkt-ochmodehistoria. (Varvat med Tintinalbum. Och Bamse. Självfallet)
Titlar jag önskar på menyn (Även julklappstips för den som har sådana bekymmer.):
Costume Closeup av Linda Baumgarten
Färgen gör människan; om färg, kläder och identitet från antiken till våra dagar av Maja Jacobsson
Modemakt; 300 år av kläder av Berit Eldvik
Iklädd identitet; historiska studier av kropp och kläder av Madeleine Hurd
Dessa kan läggas i brevlådan på Vinkelgatan, märk med mitt namn, tack! Och helst i begagnat skick, ty det är en annan nördighet. Bläddrade och tummade böcker är det bästa jag ve si!
Bra skit.
Dräkthistoria. Om huru man sig klätt. På och av sig. Genom historien. Amen. Det är min melodi det se.
I november. (Här är jag en krass realist och menar att jag. Med största sannolikhet. Är arbetslös.) Vill jag ägna mig åt supernördigt frosseri. Jag vill plöja hundra böcker om dräkt-ochmodehistoria. (Varvat med Tintinalbum. Och Bamse. Självfallet)
Titlar jag önskar på menyn (Även julklappstips för den som har sådana bekymmer.):
Costume Closeup av Linda Baumgarten
Färgen gör människan; om färg, kläder och identitet från antiken till våra dagar av Maja Jacobsson
Modemakt; 300 år av kläder av Berit Eldvik
Iklädd identitet; historiska studier av kropp och kläder av Madeleine Hurd
Dessa kan läggas i brevlådan på Vinkelgatan, märk med mitt namn, tack! Och helst i begagnat skick, ty det är en annan nördighet. Bläddrade och tummade böcker är det bästa jag ve si!
Bra skit.
Om att vara stor i hatten
Härförleden. (Knasigt ord.) Skrev jag att jag hade tolv läsare. Nitton på en bra dag. Sedan sjönk siffran skitsnabbt. Ha! Där fick jag liksom. Rakt i ansiktet på mig. Tacktack.
I övrigt. smids det planer för ett visst jubileum. Tjing!
I övrigt. smids det planer för ett visst jubileum. Tjing!
Om persilja
Jag måste vara född kulturarbetare. Jag tycker om att jobba i perioder och projekt. Att se andra sidan kullen.
Jag tycker inte illa om att jobba. Oh nej, tvärtom! Men om jag snöar in fullständigt i ett jobb. Jo, för det gör jag. Oftast. Speciellt på teatern och. Då är det skönt att veta att det i slutet av projektet finns ett par veckors ledigt. Då orkar man snöa in tolvtimmarsdagar sex dar i veckan.
Just nu längtar jag till andra sidan denhär kullen. Oj vad jag vill pyssla. Måla tavlor och en pall och sy och massamassa fix. Och kunna börja på nytt. (Dårarna.)
Just nu borde jag la vaere med Persiljas blogg. Uj! och Hu! så mycket fina bilder. Det blir inspirationsöverkok i min nätta hjärna. Ja, jag ska låta bli en stund. Men ni, ni kan ju kika. Mycket nöje!
Jag tycker inte illa om att jobba. Oh nej, tvärtom! Men om jag snöar in fullständigt i ett jobb. Jo, för det gör jag. Oftast. Speciellt på teatern och. Då är det skönt att veta att det i slutet av projektet finns ett par veckors ledigt. Då orkar man snöa in tolvtimmarsdagar sex dar i veckan.
Just nu längtar jag till andra sidan denhär kullen. Oj vad jag vill pyssla. Måla tavlor och en pall och sy och massamassa fix. Och kunna börja på nytt. (Dårarna.)
Just nu borde jag la vaere med Persiljas blogg. Uj! och Hu! så mycket fina bilder. Det blir inspirationsöverkok i min nätta hjärna. Ja, jag ska låta bli en stund. Men ni, ni kan ju kika. Mycket nöje!
Om höjden av effektivitet
Jag är dödens trött. Och kroppen säger Hej! ta hand om mig. Men jag går till jobbet jag. Cyklar och så. Sover för lite antagligen. Som i helgen tillexempel. Då ställde staden till med kulturnatt. Och Vi ställde till med Turbo i Teatersmedjans namn.
Niotillnio körde vi. Tolv timmar. Från larv till fjärilsliknande insekt. För det är det Turboteater är. (Höjden av effektivitet.) Från intet till färdig föreställning på tolv usla timmar. Varken mer eller mindre. Med Turbonoir och klassiska gestalter och svart underton. Och vi gjorde succé. Två fullsatta och stående ovation. CLOWNEN, BOXAREN, ADVOKATEN, MÖRDAREN, SKÅDESPELAREN i en marionettstyrd villervalla om varandra.
Och SEKRETERAREN tuggade så mycket tuggummi att jag fått ont i tungan. (Sår.) Och så tror jag att jag brutit ryggen. Fast bara litegrann.
Förresten står det om oss i tidningen idag. Här.
Niotillnio körde vi. Tolv timmar. Från larv till fjärilsliknande insekt. För det är det Turboteater är. (Höjden av effektivitet.) Från intet till färdig föreställning på tolv usla timmar. Varken mer eller mindre. Med Turbonoir och klassiska gestalter och svart underton. Och vi gjorde succé. Två fullsatta och stående ovation. CLOWNEN, BOXAREN, ADVOKATEN, MÖRDAREN, SKÅDESPELAREN i en marionettstyrd villervalla om varandra.
Och SEKRETERAREN tuggade så mycket tuggummi att jag fått ont i tungan. (Sår.) Och så tror jag att jag brutit ryggen. Fast bara litegrann.
Förresten står det om oss i tidningen idag. Här.
